LEKTION 92
Mirakler ses i ljuset, och ljus och styrka är ett.
1. Tankegången i dag är en utvidgning av den föregående. Du
tänker inte på ljus som styrka, och på mörker som svaghet. Detta
beror på att din föreställning om vad seende innebär förknippas
med kroppen och med dess ögon och hjärna. Således tror du att
du kan förändra det du ser genom att sätta små bitar av glas
framför ögonen. Detta är en av de många magiska övertygelser
som kommer från förvissningen om att du är en kropp, och att
kroppens ögon kan se.
2. Du tror också att kroppens hjärna kan tänka. Om du bara
förstod tänkandets natur skulle du inte kunna göra annat än att
skratta åt denna vansinniga föreställning. Det är som om du
trodde att du höll tändstickan som tänder solen och ger den all
dess värme; eller att du höll världen i din hand, säkert fasthållen
där tills du släpper den. Ändå är detta inte mer dåraktigt än att
tro att kroppens ögon kan se eller att hjärnan kan tänka.
3. Det är Guds styrka i dig som är ljuset i vilket du ser, liksom det
är Hans Sinne med vilket du tänker. Hans styrka bestrider din
svaghet. Det är din svaghet som ser genom kroppens ögon, och
som spejar i mörkret för att se det som är likt den själv; de små,
de svaga, de sjukliga och de döende, de behövande, de hjälplösa
och rädda, de sorgsna, de fattiga, de svältande och de glädjelösa.
Dessa ses genom ögon som inte kan se, och inte kan välsigna.
4. Styrkan förbiser dessa ting genom att den ser förbi skenbilderna.
Den håller blicken stadigt fäst på ljuset som finns bortom
dem. Den förenar sig med ljuset som den är del av. Den ser sig
själv. Den för med sig ljuset i vilket ditt Själv blir synligt. I
mörkret varseblir du ett själv som inte finns. Styrkan är sanningen
om dig; svagheten är en avgud som felaktigt dyrkas och
tillbeds, så att styrkan kan fördrivas och mörkret råda där Gud
bestämde att det skulle vara ljus.
5. Styrkan kommer från sanningen, och lyser med det ljus som
dess Källa har givit den; svagheten återspeglar mörkret hos sin
upphovsman. Den är sjuk, och ser på sjukdom som är lik den
själv. Sanningen är en frälsare vars enda vilja är lycka och frid
för alla. Den ger sin styrka åt alla som ber om den, i obegränsad
mängd. Den ser att brist hos någon skulle vara brist hos alla.
Och därför ger den sitt ljus så att alla kan se det och dra nytta av
det som ett. Dess styrka delas av alla, så att den kan föra miraklet
till alla, i vilket de kommer att förena sig i syfte och förlåtelse
och kärlek.
6. Svagheten, som ser i mörkret, kan inte se något syfte i förlåtelse
och kärlek. Den ser alla andra som olik sig själv, och ser
ingenting i världen som den vill dela med andra. Den dömer och
fördömer, men älskar inte. Den förblir i mörkret för att dölja sig
själv, och drömmer att den är stark och segerrik, en segrare över
begränsningar som bara växer och blir ofantligt stora i mörkret.
7. Den är rädd och den attackerar och hatar sig själv, och mörkret
täcker allt den ser och dess drömmar blir lika skrämmande som
den själv. Här finns inga mirakler utan bara hat. Den avskiljer
sig från det som den ser, medan ljus och styrka varseblir sig
själva som ett. Styrkans ljus är inte det ljus du ser. Det förändras
inte och fladdrar till och slocknar. Det skiftar inte från natt till
dag, och tillbaka till mörkret tills morgonen åter gryr.
8. Styrkans ljus är konstant, säkert som kärleken, för evigt lyckligt
att ge bort sig självt eftersom det inte kan ge annat än till sig
självt. Ingen som ber att få dela dess seende gör det förgäves,
och ingen som går in i dess boning kan lämna den utan ett mirakel
inför sina ögon, och med styrka och ljus i sitt hjärta.
9. Styrkan i dig kommer att erbjuda dig ljuset, och vägleda ditt
seende så att du inte uppehåller dig vid de fåfänga skuggor som
kroppens ögon erbjuder som självbedrägeri. Styrka och ljus förenas
i dig, och där de möts står ditt Själv redo att omfamna dig
som Sin egen. Detta är den mötesplats vi försöker finna i dag och
vila på, för Guds frid finns där ditt Själv, Hans Son, nu väntar på
att åter möta Sig Själv, och vara som ett.
10. Låt oss två gånger i dag ägna tjugo minuter åt att delta i detta
möte. Låt dig föras till ditt Själv. Dess styrka kommer att vara
det ljus i vilket seendets gåva ges till dig. Lämna således mörkret
en liten stund i dag, och låt oss öva oss i att se i ljuset, medan vi
sluter kroppens ögon och ber sanningen visa oss hur vi skall
finna självets och Självets mötesplats, där ljus och styrka är ett.
11. Morgon och kväll skall vi öva så här. Efter morgonens möte
skall vi använda dagen som förberedelse för den stund på kvällen
när vi åter möts med förtröstan. Låt oss upprepa dagens tankegång
så ofta vi kan, och förstå att vi håller på att lära oss att se,
och leds bort från mörkret till det ljus där endast mirakler kan
varseblivas.