LEKTION 109
Jag vilar i Gud.
1. Vi ber om vila i dag, och om en tystnad som är opåverkad av
världens skenbilder. Vi ber om frid och stillhet mitt i allt det
kaos som fötts ur oförenliga drömmar. Vi ber om trygghet och
om lycka, även om vi tycks se på fara och sorg. Och vi har den
tanke som kommer att svara på vår bön med det vi ber om.
2. “Jag vilar i Gud.“ Denna tanke kommer att skänka dig den
vila och tystnad, frid och stillhet, och den trygghet och lycka du
söker. “Jag vilar i Gud.“ Denna tanke har makten att väcka den
slumrande sanningen i dig, vars sanna seende ser bortom skenbilder
till samma sanning i allt och alla som finns. Här är slutet
på lidandet för hela världen, och för alla som någonsin har kommit
eller ännu skall komma för att dröja sig kvar en stund. Här
är den tanke i vilken Guds Son föds på nytt, för att känna igen sig
själv.
3. “Jag vilar i Gud.“ Fullständigt oberörd kommer denna tanke
att bära dig genom stormar och stridigheter, förbi förtvivlan och
smärta, förbi förlust och död, och fram till Guds visshet. Det
finns inget lidande den inte kan hela. Det finns inget problem
den inte kan lösa. Och det finns ingen skenbild som inte kommer
att förvandlas till sanning inför ögonen på dig som vilar i Gud.
4. Detta är fridens dag. Du vilar i Gud, och medan världen slits
sönder av hatets vindar förblir din vila fullständigt ostörd.
Sanningens vila är din. Skenbilder kan inte störa dig. Du ropar
till alla att de skall förena sig med dig i din vila, och de kommer
att höra dig och komma till dig eftersom du vilar i Gud. De
kommer inte att höra någon annan röst än din eftersom du gav
din röst till Gud, och nu vilar du i Honom och låter Honom tala
genom dig.
5. I Honom har du inga sorger och inga bekymmer, inga bördor,
ingen ängslan, ingen smärta, ingen rädsla för framtiden och ingenting
du ångrar från det förgångna. Du vilar i tidlösheten medan
tiden går utan att den berör dig, för din vila kan aldrig förändras
på något sätt överhuvudtaget. Du vilar i dag. Och när
du sluter ögonen, sjunk in i stillheten. Låt dessa stunder av vila
och andrum på nytt försäkra ditt sinne att alla dess desperata
fantasier endast var feberdrömmar som nu är borta. Låt det vara
stilla och acceptera med tacksamhet dess helande. Det kommer
inga fler skrämmande drömmar när du nu vilar i Gud. Ta dig tid
i dag att göra dig fri från drömmarna och gå in i friden.
6. Varje timslag som du vilar i dag fylls ett trött sinne plötsligt
med glädje, en fågel med brutna vingar börjar sjunga, en bäck
som länge varit uttorkad börjar porla igen. Världen föds på nytt
varje gång du vilar, och varje timme du kommer ihåg att du kom
för att föra in Guds frid i världen, så att den kan vila tillsammans
med dig.
7. Med varje fem minuter som du vilar i dag kommer världen
närmare sitt uppvaknande. Och den tid, när vila är det enda som
finns, kommer allt närmare alla de utmattade och trötta sinnen,
som nu är alltför kraftlösa för att ensamma vandra fram på sin
väg. Och de kommer att höra hur fågeln börjar sjunga och se hur
bäcken åter börjar porla, och med nyfött hopp och förnyad kraft
vandrar de med lätta steg på den väg som plötsligt tycks dem lätt
att gå.
8. Du vilar i Guds frid i dag, och ropar på dina bröder från din
vila för att föra dem till deras vila tillsammans med dig. I dag
kommer du att vara trogen det som har anförtrotts dig, och inte
glömma någon utan föra in dem alla i din frids gränslösa cirkel,
den heliga tillflyktsort där du vilar. Öppna templets dörrar och
låt dem komma från både när och fjärran; dina avlägsna bröder
och dina närmaste vänner; bjud dem alla att komma in här och
vila tillsammans med dig.
9. Du vilar i Guds frid i dag, tyst och utan rädsla. Varje broder
kommer för att vila, och erbjuda dig sin vila. Vi vilar tillsammans
här, för så blir vår vila fullständig, och det vi ger i dag har
vi redan fått. Tiden vaktar inte över det vi ger i dag. Vi ger till
de ofödda och till dem som gått bort, till varje Guds Tanke och
till Sinnet i vilket dessa Tankar föddes och där de vilar. Och vi
påminner dem om deras viloplats varje gång vi säger till oss
själva: “Jag vilar i Gud.“