LEKTION 126
Allt jag ger ges till mig själv.
1. Dagens tankegång, fullständigt främmande för egot och för
världens tänkande, är avgörande för den tankeomvändning som
den här kursen kommer att medföra. Om du trodde på detta
uttalande skulle det inte vara något problem med fullständig
förlåtelse, visshet om målet, och säker riktning. Du skulle förstå
medlet genom vilket frälsningen kommer till dig, och skulle inte
tveka att använda det nu.
2. Låt oss tänka på vad det är du faktiskt tror på i stället för på
den här tankegången. För dig verkar det som om andra människor
är åtskilda från dig, och att de kan uppföra sig på sätt som
inte har någonting med dina tankar att göra, inte heller dina med
deras. Därför har din inställning inte någon verkan på dem, och
deras vädjan om hjälp är inte på något sätt relaterad till din egen.
Du tror vidare att de kan synda utan att det påverkar din varseblivning
av dig själv, medan du kan döma deras synder, och
ändå undgå fördömande och leva i frid.
3. När du “förlåter“ en synd, tjänar du ingenting på det direkt.
Du är barmhärtig mot någon som inte är värd det, bara för att
visa att du är bättre, och att du befinner på ett högre plan än den
som du förlåter. Han har inte förtjänat din barmhärtiga tolerans,
som du ger till någon som är ovärdig denna gåva, eftersom hans
synder har gjort att han inte längre kan vara verkligt jämbördig
med dig. Han har ingen rätt till din förlåtelse. Den erbjuder honom
en gåva, men knappast dig.
4. Således är det i grund och botten felaktigt att förlåta; en barmhärtig
nyck, välvillig men likväl oförtjänt, en gåva som ges ibland
och undanhålls ibland. Eftersom den är oförtjänt är det rätt att
undanhålla den, inte heller är det rättvist att du skall lida när den
undanhålls. Den synd du förlåter är inte din egen. Någon åtskild
från dig begick den. Och om du då är barmhärtig mot honom
genom att ge honom det som han inte förtjänar, är gåvan
lika lite din som hans synd var.
5. Om detta vore sant har förlåtelsen ingen grund som den kan
vila tillförlitligt och säkert på. Den är en egenhet enligt vilken du
ibland väljer att med överseende ge en oförtjänt frist. Likväl förblir
det din rätt att inte låta syndaren slippa undan den berättigade
återbetalningen för sin synd. Tror du att Himlens Herre
skulle tillåta att världens frälsning var beroende av detta? 5Skulle
inte Hans omsorg om dig verkligen vara liten, om din frälsning
grundade sig på en nyck?
6. Du förstår inte förlåtelsen. Som du ser den, är den bara en
broms för en öppen attack, och kräver inte någon rättelse i ditt
sinne. Den kan inte ge dig frid så som du varseblir den. Den är
inte något medel för din befrielse från det som du ser i någon
annan än dig själv. Den har ingen makt att återupprätta din enhet
med honom i din medvetenhet. Den är inte det som Gud
hade för avsikt att den skulle vara för dig.
7. Eftersom du inte har givit Honom den gåva som Han ber dig
om, kan du inte förstå Hans gåvor, och tror att Han inte har givit
dem till dig. Men skulle Han be dig om en gåva om den inte var
för dig? Skulle Han kunna vara nöjd med tomma gester, och
bedöma sådana ynkliga gåvor som värdiga Sin Son? Frälsningen
är en bättre gåva än så. Och sann förlåtelse, som är medlet genom
vilket den uppnås, måste hela det sinne som ger, därför att
ge är att få. Det som inte har tagits emot har inte givits, men det
som har givits måste ha tagits emot.
8. I dag skall vi försöka förstå sanningen att givare och mottagare
är densamme. Du behöver hjälp med att förstå detta, eftersom
det är så främmande för de tankar du är van vid. Men Hjälpen
du behöver finns där. Ge Honom din tillit i dag, och be Honom
att Han delar dina övningar i sanning i dag. Och om så du bara
fångar en liten skymt av den befrielse som ligger i tankegången
vi övar i dag, är detta en härlighetens dag för världen.
9. Ägna femton minuter två gånger i dag åt att försöka förstå
dagens tankegång. Detta är den tanke genom vilken förlåtelsen
intar sin rätta plats i din prioritering. Detta är den tanke som
kommer att befria ditt sinne från allt som hindrar förståelsen för
vad förlåtelse innebär, och låter dig inse dess värde för dig.
10. Slut dina ögon under tystnad mot den värld som inte förstår
förlåtelse, och sök en tillflyktsort på den stilla plats där tankar
förändras och falska övertygelser läggs undan. Upprepa dagens
tankegång och be om hjälp att förstå vad den verkligen innebär.
Var villig att låta dig undervisas. Var glad över att höra sanningens
och helandets Röst tala till dig, och du kommer att förstå
orden Han säger, och inse att det är dina egna ord Han talar till
dig.
11. Påminn dig så ofta du kan att du har ett mål i dag; ett mål som
gör den här dagen speciellt värdefull för dig och alla dina bröder.
Låt inte ditt sinne länge glömma detta mål, utan säg till dig själv:
Allt jag ger ges till mig själv. Den hjälp jag behöver för att
lära mig att detta är sant är med mig nu. Och jag skall lita
på Honom.
Var sedan tyst en stund, och öppna ditt sinne för Hans rättelse
och Hans Kärlek. Och det du hör från Honom kommer du att
tro, för det Han ger kommer att tas emot av dig.