LEKTION 135
Om jag försvarar mig attackeras jag.
- Vem skulle försvara sig om han inte trodde att han attackerades,
att attacken var verklig och att hans eget försvar kunde rädda
honom? Och i detta ligger försvarets dårskap; det ger illusioner
full verklighet, och försöker sedan hantera dem som verkliga.
Det lägger illusioner till illusioner, och gör på så sätt rättelsen
dubbelt så svår. Och det är detta du gör när du försöker planera
framtiden, aktivera det förgångna eller organisera nuet efter dina
önskemål. - Du agerar utifrån övertygelsen att du måste skydda dig själv
mot det som sker, eftersom det måste innehålla någonting som
hotar dig. En känsla av hot är ett erkännande av en inneboende
svaghet; en övertygelse om att det finns en fara som har makten
att uppmana dig att försvara dig på ett lämpligt sätt. Världen är
baserad på denna vansinniga övertygelse. Och alla dess strukturer,
alla dess tankar och tvivel, dess bestraffningar och tunga vapen,
dess juridiska definitioner och dess regler, dess etik och dess
ledare och dess gudar, alla tjänar de endast till att bevara dess
känsla av hot. För ingen vandrar omkring i världen iklädd rustning,
om han inte känner skräck i djupet av sitt hjärta. - Försvar är skrämmande. Det härrör från rädslan och ökar
rädslan med varje ytterligare försvar som byggs upp. Du tror att
det erbjuder trygghet. Men det talar om rädsla som gjorts verklig
och om skräck som rättfärdigats. Är det inte egendomligt att du
inte stannar upp och frågar dig vad det är du försvarar, och hur
och mot vad, när du utarbetar dina planer och gör din rustning
kraftigare och dina lås säkrare? - Låt oss först tänka efter vad det är du försvarar. Det måste
vara någonting som är mycket svagt och lätt att angripa. Det
måste vara någonting som blir ett lätt byte, oförmöget att skydda
sig självt och som behöver ditt försvar. Vad förutom kroppen
har en sådan bräcklighet att det kräver ständig omtanke och uppmärksamhet,
och stor omsorg för att dess lilla liv skall skyddas?
Vad förutom kroppen sviktar och är oförmögen att tjäna Guds
Son som en värdig värd. - Likväl är det inte kroppen som kan vara rädd, inte heller är
den ett ting att frukta. Den har inga behov förutom dem som du
tillskriver den. Den behöver inga komplicerade försvarsstrukturer,
ingen hälsobefrämjande medicin, ingen omtanke eller omsorg
överhuvudtaget. Försvara dess liv, eller ge den gåvor för att
göra den vacker eller murar för att göra den trygg, och det enda
du säger är att ditt hem står öppet för tidstjuven, är förgängligt
och sönderfallande, och så utsatt att det måste skyddas med ditt
eget liv. - Är inte denna bild skrämmande? Kan du leva i frid med en
sådan bild av ditt hem? Men vad har gett kroppen rätten att
tjäna dig på detta sätt om inte din egen övertygelse? Det är ditt
sinne som har givit kroppen alla de funktioner som du ser i den,
och som fastslår att dess värde är långt mer än en liten hög stoft
och vatten. Vem skulle försvara någonting sådant om han såg att
detta var vad det var? - Kroppen behöver inget försvar. Detta kan inte nog ofta betonas.
Den kommer att vara stark och frisk om sinnet inte missbrukar
den genom att tilldela den roller som den inte kan fylla,
syften som ligger bortom dess räckvidd, och högtflygande mål
som den inte kan nå. Sådana försök, absurda men likväl djupt
omhuldade, är källorna till de många galna attacker som du riktar
emot den. För den tycks svika dina förhoppningar, dina behov,
dina värderingar och dina drömmar. - Det “själv“ som behöver beskydd är inte verkligt. Kroppen,
utan värde och knappast värd det minsta försvar, behöver endast
varseblivas som helt skild från dig, och den blir ett friskt och användbart
instrument genom vilket sinnet kan verka tills dess användbarhet
är över. Vem skulle vilja behålla den när den inte
längre är användbar? - Försvara kroppen och du har attackerat ditt sinne. För i det
har du sett de fel, de svagheter, de begränsningar och de brister
från vilka du tror att kroppen måste räddas. Du kommer inte att
se sinnet som åtskilt från kroppsliga tillstånd. Och du kommer
att påtvinga kroppen all den smärta som kommer från föreställningen
att sinnet är begränsat och bräckligt, och åtskilt från andra
sinnen och separerat från sin Källa. - Det är dessa tankar som behöver helas, och kroppen kommer
att svara med att vara frisk när de har blivit rättade och ersatta
med sanningen. Detta är kroppens enda verkliga försvar. Men
är det här du söker efter dess försvar? Du erbjuder den beskydd
av ett slag som den inte har någon nytta av överhuvudtaget, utan
som endast ökar nöden i ditt sinne. Du helar inte, utan tar bara
bort hoppet om helande, för du ser inte var hoppet måste finnas
om det skall vara meningsfullt. - Ett helat sinne planerar inte. Det genomför de planer som det
tar emot genom att lyssna till en Vishet som inte är dess egen.
Det väntar tills det har fått lära sig vad som skall göras, och börjar
sedan göra det. Det litar inte till sig självt för någonting förutom
till sin förmåga att fullfölja de planer som det tilldelas. Det
är säkert i sin visshet att hinder inte kan hejda dess framsteg i att
uppnå varje mål som tjänar den högre plan som upprättats för
allas bästa. - Ett helat sinne är befriat från övertygelsen att det måste planera,
även om det inte kan veta vilket det bästa resultatet är,
genom vilka medel det uppnås, inte heller hur det kan se det problem
som planen har gjorts för att lösa. Det måste missbruka
kroppen i sina planer tills det inser att det förhåller sig så. Men
när det har accepterat att detta är sant, då helas det och släpper
kroppen. - Att göra kroppen till slav under de planer som det ohelgade
sinnet gör upp för att rädda sig självt, måste göra kroppen sjuk.
Det står den inte fritt att vara ett hjälpmedel i en plan som vida
överstiger dess eget beskydd, och som behöver dess tjänster en
liten stund. I denna egenskap är dess hälsa säkrad. För allt som
sinnet använder sig av för detta kommer att fungera felfritt, och
med den styrka som det har givits och som inte kan misslyckas. - Det är kanske inte så lätt att varsebli att planer som du själv
tagit initiativet till inte är någonting annat än försvar, och som
har det syfte som de alla gjordes för att uppnå. De är det medel
genom vilket ett skrämt sinne vill ta sig an sitt eget beskydd, på
bekostnad av sanningen. Detta är inte svårt att förstå i vissa av
de former som dessa självbedrägerier antar, där förnekandet av
verkligheten är mycket tydligt. Men planering ses inte ofta som
ett försvar. - Sinnet som är upptaget med att planera för sig självt är sysselsatt
med att försöka kontrollera framtida händelser. Det tror inte
att någon kommer att sörja för det om det inte själv vidtar sina
egna åtgärder. När det gäller tiden betonar sinnet framtiden som
skall kontrolleras genom inlärning och erfarenhet som erhållits
genom gångna händelser och tidigare övertygelser. Det förbiser
nuet, för sinnet vilar på föreställningen att det förgångna har lärt
det tillräckligt för att låta det styra sin framtida kurs. - Det sinne som planerar vägrar således att tillåta förändring.
Det som det har lärt sig tidigare blir utgångspunkten för dess
framtida mål. Dess tidigare erfarenhet styr valet av vad som
kommer att ske. Och det ser inte att här och nu är allt det behöver
för att garantera en framtid helt olik det förgångna, utan att
gamla föreställningar och sjuka övertygelser fortfarande består.
Det finns ingen oro för framtiden överhuvudtaget, för tillförsikt i
nuet visar vägen. - Försvar är de planer som du åtar dig att upprätta mot sanningen.
Deras mål är att välja ut det som du godkänner, och förbise
det som du ser som oförenligt med det du tror är din verklighet.
Men det som finns kvar är förvisso meningslöst. För det
är din verklighet som är det “hot“ som dina försvar vill attackera,
dölja och ta isär och korsfästa. - Vad skulle du inte kunna acceptera, om du bara visste att allt
som sker, alla händelser, förgångna, nuvarande och kommande,
är varsamt planerade av Honom Vars enda syfte är ditt bästa.
Kanske du har missförstått Hans plan, för Han skulle aldrig
åsamka dig smärta. Men dina försvar lät dig inte se Hans kärleksfulla
välsignelse lysa i varje steg du någonsin har tagit. Medan
du planerade för döden, ledde Han dig varsamt till det eviga livet. - Din nuvarande förtröstan på Honom är det försvar som utlovar
en ostörd framtid utan ett spår av sorg, och med en glädje
som ständigt ökar allt eftersom det här livet blir ett heligt ögonblick,
inlagt i tiden, men som bara fäster avseende vid odödlighet.
Låt inga försvar utom din nuvarande tillit styra framtiden,
och det här livet kommer att bli ett meningsfullt möte med sanningen
som endast dina försvar skulle kunna dölja. - Utan försvar blir du ett ljus som Himlen tacksamt erkänner
som sitt eget. Och det kommer att leda dig vidare på vägar som
har utstakats för att göra dig lycklig i enlighet med den gamla
planen, som började när tiden föddes. De som följer dig kommer
att förena sitt ljus med ditt, och det kommer att utökas tills världen
är upplyst av glädje. Och med glädje kommer våra bröder
att lägga sina tunga försvar åt sidan, eftersom de inte var till någon
nytta för dem och bara kunde skrämma. - Med den tillförsikt vi nu har, ser vi i dag fram emot denna tid,
för detta är del av det som planerades för oss. Vi skall vara säkra
på att allt vi behöver för att uppnå detta i dag kommer att ges till
oss. Vi skall inte göra upp några planer för hur detta skall ske,
utan inser att vår försvarslöshet är allt som behövs för att sanningen
med visshet skall gå upp för våra sinnen. - I femton minuter två gånger i dag vilar vi oss från att göra upp
vettlösa planer, och från varje tanke som hindrar sanningen att komma
in i vårt sinne. I dag skall vi ta emot i stället för att planera, så att
vi kan ge i stället för att organisera. Och vi ges i sanning när vi säger:
Om jag försvarar mig attackeras jag. Men i försvarslösheten
kommer jag att vara stark, och jag kommer att lära mig vad
mina försvar döljer. - Bara detta. Om det finns planer som skall göras, kommer du att
få veta det. Det kanske inte är de planer som du trodde var nödvändiga,
förvisso inte heller lösningarna på de problem som du
trodde du ställdes inför. Men de är svar på en annan slags fråga
som fortfarande är obesvarad, men som ändå behöver ett svar
tills Svaret till sist kommer till dig. - Alla dina försvar har syftat till att inte ta emot det som du
kommer att ta emot i dag. Och i den enkla tillitens ljus och glädje
kommer du bara att undra varför du någonsin trodde att du
måste försvaras mot befrielsen. Himlen begär ingenting. Det är
helvetet som ställer orimliga krav på offer. Du ger inte upp någonting
under dessa stunder i dag när du utan försvar ställer dig
framför din Skapare så som du verkligen är. - Han har kommit ihåg dig. I dag skall vi komma ihåg Honom.
För detta är påsktiden i din frälsning. Och du uppstår igen från
det som tycktes vara död och hopplöshet. Nu har hoppets ljus
åter fötts i dig, för nu kommer du utan försvar för att lära dig din
del i Guds plan. Vilka små planer eller magiska övertygelser kan
fortfarande ha något värde, när du har tagit emot din funktion
från Rösten för Gud Själv? - Försök att inte utforma den här dagen så som du tror att den
skulle gynna dig mest. För du kan inte föreställa dig all den
lycka som kommer till dig utan ditt planerande. Lär dig det i
dag. Och hela världen kommer att ta detta väldiga steg, och fira
din påsk tillsammans med dig. När små förtretligheter dyker
upp och får dig att försvara dig och frestar dig att börja smida
planer, påminn dig då hela dagen att detta är en speciell dag för
att lära dig, och erkänn detta genom att säga:
Detta är min påsk. Och jag vill hålla den helig. Jag kommer
inte att försvara mig, eftersom Guds Son inte behöver något
försvar mot sanningen om sin verklighet.