LEKTION 138
Himlen är det jag måste välja.
1. I den här världen är Himlen ett val, för här tror vi att det finns
alternativ att välja mellan. Vi tror att allt har en motsats, och att
vi väljer det vi vill ha. Om Himlen existerar måste det också finnas
ett helvete, för det är genom motsägelser som vi åstadkommer
det vi varseblir, och det vi tror är verkligt.
2. Skapelsen känner inte till några motsatser. Men här är
motsättningar del av att vara “verklig“. Det är denna egendomliga
varseblivning av sanningen som får valet av Himlen att se ut
att vara detsamma som att avstå från helvetet. Det är faktiskt
inte så. Men det som är sant i Guds skapelse kan inte komma in
här förrän det återspeglas i någon form som världen kan förstå.
Sanningen kan inte komma dit där den bara skulle varseblivas
med rädsla. För detta skulle felaktigt innebära att sanningen kan
föras till illusioner. Motsättningar gör sanningen ovälkommen,
och den kan inte komma.
3. Att välja är det uppenbara sättet att kunna fly från det som ser
ut som motsatser. Att fatta beslut låter ett av de motstridiga målen
bli föremål för dina ansträngningar och för hur du använder
tiden. Om du inte fattar beslut förspiller du bara tiden och dina
ansträngningar är förgäves. Den används utan att ge någonting i
gengäld, och tiden går till ingen nytta för dig. Du har ingen
känsla av att ha vunnit någonting, för ingenting har uppnåtts;
ingenting lärts in.
4. Du behöver bli påmind om att du tror att du ställs inför tusentals
val, när det faktiskt bara finns ett. Och till och med detta ser
bara ut att vara ett val. Bli inte förvirrad av alla de tvivel som
myriader av beslut skulle framkalla. Du fattar bara ett. Och när
detta är fattat, kommer du att varsebli att det inte var något val
överhuvudtaget. För sanningen är sann, och ingenting annat är
sant. Det finns ingen motsats att välja i stället. Det finns ingen
motsägelse till sanningen.
5. Hur du väljer beror på det du har lärt dig. Och sanningen kan
inte läras in, utan bara kännas igen. I igenkännandet ligger att
den accepteras, och när den accepteras känns den igen. Men
kunskapen ligger bortom de mål vi försöker lära ut inom ramen
för den här kursen. Våra mål är läromål som skall uppnås
genom att vi lär oss hur de skall nås, vilka de är, och vad de erbjuder
dig. Beslut är resultatet av det du har lärt dig, för de vilar på
det som du har accepterat som sanningen om vad du är, och vilka
dina behov måste vara.
6. I denna vansinnigt komplicerade värld tycks Himlen anta
formen av ett val i stället för att bara vara det den är. Av alla de
val som du har försökt att göra är detta det enklaste, det mest
definitiva och prototypen för alla de övriga, det som avgör alla
beslut. Även om Du skulle kunna besluta de övriga, förblir detta
ändå olöst. Men när du löser detta, blir de andra lösta tillsammans
med det, för alla beslut döljer bara detta genom att anta
olika former. Här är det slutliga och enda val i vilket sanningen
accepteras eller förnekas.
7. Vi börjar därför dagen med att tänka på det val för vilket tiden
gjordes för att hjälpa oss att göra. Detta är dess heliga syfte, nu
omvandlat från det syfte som du gav den; att vara ett medel för
att visa att helvetet är verkligt, att hopp ändras till förtvivlan, och
att livet självt till sist måste besegras av döden. Endast i döden
upplöses motsatserna, eftersom att upphöra med motsättningar
är att dö. Och på så sätt måste frälsningen ses som döden, för
livet ses som konflikt. Att lösa konflikten är att också avsluta ditt
liv.
8. Dessa galna övertygelser kan få ett mycket intensivt, omedvetet
inflytande, och gripa tag i sinnet med en skräck och ångest så
stark att det inte kan överge sina föreställningar om sitt eget beskydd.
Det måste räddas från frälsningen, hotas för att känna sig
tryggt, och magiskt beväpnas mot sanningen. Och dessa beslut
fattas omedvetet, så att de utan risk kan bevaras ostörda; inte kan
ifrågasättas eller utsättas för förnuft och tvivel.
9. Himlen väljs medvetet. Valet kan inte göras förrän alternativen
kan ses och förstås korrekt. Allt som döljs i skuggorna måste
lyftas upp till förståelsen för att dömas igen, den här gången med
Himlens hjälp. Och alla misstag i sitt dömande som sinnet tidigare
har gjort står öppna för rättelse, när sanningen avfärdar dem
som utan orsak. Nu är de utan verkningar. De kan inte döljas,
eftersom deras intet varseblivs.
10. Det medvetna valet av Himlen är lika säkert som att rädslan
inför helvetet upphör när den lyfts fram från sin skyddande
sköld av omedvetenhet och förs till ljuset. Vem kan välja mellan
det som ses klart och det som inte varseblivs? Men vem kan
misslyckas i sitt val mellan två alternativ när bara det ena ses som
värdefullt; det andra som ett helt värdelöst ting, bara en inbillad
källa till skuld och smärta? Vem tvekar att göra ett val som
detta? Och skall vi tveka att välja i dag?
11. Vi väljer Himlen när vi vaknar, och ägnar fem minuter åt att
förvissa oss om att vi har fattat det enda beslut som är förnuftigt.
Vi förstår att vi gör ett medvetet val mellan det som existerar,
och det som bara är en skenbild av sanningen. När dess pseudovara
har förts till det som är verkligt, är det tunt och genomskinligt
i ljuset. Det innehåller ingen skräck nu, för det som gjordes
enormt, hämndlystet, obarmhärtigt av hat kräver mörker så att
rädslan kan investeras där. Nu känns det igen som bara ett dåraktigt,
obetydligt misstag.
12. Innan vi sluter ögonen för att sova i kväll, bekräftar vi på nytt
det val vi har gjort varje timme hela dagen. Och nu ägnar vi de
sista fem minuterna av vår vakna tid åt det beslut som vi vaknade
med. Varje timme har vi förkunnat vårt val på nytt under
en kort, tyst stund, avsatt för att bevara vårt sunda förnuft. Och
till sist avslutar vi dagen med detta, och erkänner att vi endast
valde det som vi vill ha:
Himlen är det jag måste välja. Jag väljer den nu, och kommer
inte att ändra mig, eftersom den är det enda jag vill ha.