LEKTION 139
Jag skall acceptera Soningen för egen del.
1. Här slutar alla val. För här beslutar vi oss för att acceptera oss
själva så som Gud skapade oss. Och vad är val annat än ovissheten
om vad vi är? Det finns inget tvivel som inte har sina rötter
här. Det finns ingen fråga som inte är en återspegling av
detta. Det finns ingen konflikt som inte för med sig denna enda,
enkla fråga: “Vad är jag?“
2. Men vem skulle kunna ställa denna fråga annat än den som
har vägrat att känna igen sig själv? Endast din vägran att acceptera
dig själv skulle kunna få frågan att verka uppriktig. Det
enda som varje levande väsen med säkerhet kan veta är vad det
är. Från denna enda säkra ståndpunkt ser det på andra ting som
är lika säkra som det självt.
3. Ovisshet om vad du måste vara är självbedrägeri av en omfattning
så stor att dess betydelse knappast går att föreställa sig. Att
leva och inte känna sig själv är att tro att du egentligen är död.
För vad är livet om inte att vara sig själv, och vad förutom du
kan vara vid liv i stället? Vem är tvivlaren? Vad är det han
tvivlar på? Vem frågar han? Vem kan svara honom?
4. Han fastslår bara att han inte är sig själv, och eftersom han är
någonting annat blir han därför den som frågar vad detta någonting
är. Men han skulle aldrig kunna vara vid liv överhuvudtaget
såvida han inte visste svaret. Om han frågar som om han inte
vet, visar det bara att han inte vill vara det han är. Han har accepterat
det eftersom han lever; har avvisat det och förnekat dess
värde, och har beslutat att han inte känner den enda visshet genom
vilken han lever.
5. Således blir han osäker på sitt liv, för vad det är har han
förnekat. Det är på grund av detta förnekande som du behöver
Soningen. Ditt förnekande har inte förändrat vad du är. Men du
har delat upp ditt sinne i det som känner och det som inte känner
sanningen. Du är dig själv. Det råder inget tvivel om detta. Och
ändå tvivlar du på det. Men du frågar inte vilken del av dig som
verkligen kan tvivla på dig själv. Det kan ju inte vara någon del
av dig som ställer den här frågan. För den frågar någon som vet
svaret. Om den vore del av dig, då skulle visshet vara omöjlig.
6. Soningen råder bot på den egendomliga föreställningen att det
är möjligt för dig att tvivla på dig själv, och att vara osäker på
vad du verkligen är. Detta är höjden av galenskap. Ändå är det
den universella frågan i världen. Vad innebär detta om inte att
världen är galen? Varför dela dess galenskap i den sorgliga
övertygelsen att det som är universellt här är sant?
7. Ingenting som världen tror på är sant. Den är en plats vars
syfte är att vara ett hem dit de som påstår att de inte känner sig
själva kan komma för att fråga vad de är. Och de kommer att
komma tillbaka ända tills Soningen accepteras, och de lär sig att
det är omöjligt att tvivla på sig själv, och att inte vara medveten
om vad man är.
8. Det enda som man kan be dig om är ditt accepterande, för vad
du är, är obestridligt. Det är för evigt fastlagt i Guds heliga Sinne,
och i ditt eget. Det är så långt bortom allt tvivel och ifrågasättande,
så att fråga vad det måste vara, är det enda bevis du behöver
för att visa att du tror på motsägelsen att du inte vet det du inte
kan undgå att veta. Är detta en fråga eller ett påstående som förnekar
sig självt i påståendet? Låt oss inte tillåta vårt heliga sinne
att sysselsätta sig med sådana vettlösa funderingar som denna.
9. Vi har ett uppdrag här. Vi kom inte för att förstärka den
galenskap vi en gång trodde på. Låt oss inte glömma det mål vi
har accepterat. Det är mer än bara vår egen lycka som vi kom för
att vinna. Det vi accepterar som det vi är förkunnar vad alla
måste vara, tillsammans med oss. Svik inte dina bröder, för då
sviker du dig själv. Se med kärlek på dem, så att de kan veta att
de är del av dig, och du av dem.
10. Detta lär dig Soningen, och visar att Guds Sons etthet inte är
angripen på grund av hans övertygelse att han inte vet vad han
är. Acceptera Soningen i dag, inte för att förändra verkligheten
utan endast för att acceptera sanningen om dig själv, och fortsätt
sedan din väg och gläds över Guds oändliga Kärlek. Bara detta
blir vi ombedda att göra. Bara detta skall vi göra i dag.
11. Vi skall ägna fem minuter både på morgonen och på kvällen åt
att öppna vårt sinne för vår uppgift i dag. Vi börjar med denna
återblick på vad vårt uppdrag är:
Jag skall acceptera Soningen för egen del,
för jag förblir som Gud skapade mig.
Vi har inte förlorat den kunskap som Gud gav oss när Han skapade
oss lik Sig Själv. Vi kan minnas den åt alla, för i skapelsen
är alla sinnen ett. Och i vårt minne finns hågkomsten av hur kära
våra bröder i sanning är för oss, hur mycket varje sinne är en del
av oss, hur trofasta de verkligen har varit mot oss, och hur vår
Faders Kärlek innesluter dem alla.
12. I tacksamhet över all skapelse, i dess Skapares och Hans
Etthets Namn med skapelsens alla aspekter, upprepar vi varje
timme i dag vår hängivenhet för vår sak, medan vi lägger åt sidan
alla tankar som skulle distrahera oss från vårt heliga mål.
Låt ditt sinne i flera minuter renas från alla dåraktiga spindelnät
som världen vill spinna runt Guds helige Son. Och lär dig hur
tunna kedjorna är som tycks hålla kunskapen om dig själv borta
från din medvetenhet, när du säger:
Jag skall acceptera Soningen för egen del,
för jag förblir som Gud skapade mig.