LEKTION 152
Makten att besluta är min egen.
1. Ingen kan lida förlust såvida det inte är hans eget beslut. Ingen
plågas av smärta om han inte själv väljer detta tillstånd. Ingen
kan sörja eller vara rädd eller tro att han är sjuk om inte detta är
de resultat han vill ha. Och ingen dör utan sitt eget samtycke.
Ingenting sker som inte motsvarar din egen önskan, och ingenting
som du väljer undanhålls. Här är din värld, fullständig i
minsta detalj. Här är hela dess verklighet för dig. Och det är
endast här som frälsningen finns.
2. Du kanske tror att den här ståndpunkten är extrem, och alltför
omfattande för att vara sann. Men kan sanningen ha undantag?
Om du har fått allt, kan förlust då vara verklig? Kan smärta
vara del av friden, eller sorg av glädjen? Kan rädsla och sjukdom
komma in i ett sinne där kärlek och fullkomlig helighet bor?
Sanningen måste vara allomfattande, om den överhuvudtaget
skall vara sanningen. Acceptera inga motsatser och inga undantag,
för att göra det är att helt motsäga sanningen.
3. Frälsningen är insikten att sanningen är sann, och att ingenting
annat är sant. Detta har du hört tidigare, men du kanske ännu
inte accepterar båda delarna av detta påstående. Utan den första
delen har den andra ingen mening. Men utan den andra är den
första inte längre sann. Sanningen kan inte ha någon motsats.
Detta kan inte sägas och begrundas tillräckligt ofta. För om det
som inte är sant är lika sant som det som är sant, då är en del av
sanningen falsk. Och sanningen har förlorat sin mening. Ingenting
annat än sanningen är sant, och det som är falskt är falskt.
4. Detta är den enklaste skillnaden, likväl den mest svårförståeliga.
Men inte därför att det är en svår skillnad att varsebli. Den
är dold bakom en oändlig mängd val som inte förefaller att vara
helt dina egna. Och således tycks sanningen ha några aspekter
som strider mot oföränderligheten, men som inte ser ut att bara
vara motsägelser som du själv har fört in.
5. Som Gud skapade dig måste du förbli oföränderlig, och föränderliga
tillstånd måste per definition vara falska. Och detta inbegriper
alla känslosvängningar, alla förändringar i kroppens och
sinnets tillstånd; förändringar i hela medvetenheten och i alla reaktioner.
Detta är det allt omfattande som skiljer sanningen från falskheten, och håller det falska åtskilt från sanningen, så som den är.
6. Är det inte egendomligt att du tror att det är högmod att
föreställa sig att du har gjort den värld du ser? Gud har inte gjort
den. Detta kan du vara säker på. Vad kan Han veta om de förgängliga,
de syndiga och de skyldiga, de rädda, de lidande och
ensamma, och om det sinne som lever i en kropp som måste dö?
Du anklagar Honom bara för vansinne när du tror att Han har
gjort en värld där sådana ting ser ut att vara verkliga. Han är
inte galen. Men det är endast galenskap som gör en värld som
denna.
7. Att tro att Gud gjorde kaos, motsäger Sin Vilja, hittade på
motsatser till sanningen, och tolererar att döden triumferar över
livet, allt detta är högmod. Ödmjukheten skulle genast se att
dessa ting inte kommer från Honom. Och kan du se det som
Gud inte skapade? Att tro att du kan det är enbart att tro att du
kan varsebli det som Gud inte ville skulle finnas. Och vad skulle
kunna vara mer högmodigt än detta?
8. Låt oss i dag vara sant ödmjuka, och acceptera det vi har gjort
så som det är. Makten att besluta är vår egen. Besluta dig endast
för att acceptera din rättmätiga plats som medskapare av universum,
och allt som du tror att du har gjort kommer att försvinna.
Det som du då blir medveten om kommer att vara allt som någonsin
har funnits, evigt som det är nu. Och det kommer att inta
självbedrägeriets plats som endast gjordes för att tillskansa sig
Faderns och Sonens altare.
9. I dag övar vi sann ödmjukhet, och överger den falska förevändning
genom vilken egot försöker bevisa att ödmjukhet är
högmod. Endast egot kan vara högmodigt. Men sanningen är
ödmjuk när den erkänner sin mäktighet, sin oföränderlighet och
sin eviga helhet, fullständigt allomfattande, Guds fullkomliga
gåva till Sin älskade Son. Vi lägger undan det högmod som säger
att vi är syndare, skyldiga och rädda, skamsna över vad vi är; och
lyfter i stället upp våra hjärtan i sann ödmjukhet till Honom Som
har skapat oss felfria, lika Honom i makt och kärlek.
10. Makten att besluta är vår egen. Och vi accepterar av Honom
det som vi är, och känner ödmjukt igen Guds Son. Att känna
igen Guds Son innebär också att alla självbilder har lagts åt sidan
och erkänts som falska. Deras högmod har varseblivits. Och i
ödmjukhet accepterar vi med glädje Guds Sons strålglans, hans
varsamhet, hans fullkomliga syndfrihet, hans Faders Kärlek, hans
rätt till Himlen och befrielse från helvetet som vår egen.
11. Nu förenar vi oss i det glada erkännandet att lögner är falska,
och att endast sanningen är sann. Vi tänker enbart på sanningen
när vi stiger upp, och ägnar fem minuter åt att öva dess vägar,
och uppmuntrar våra skrämda sinnen med detta:
Makten att besluta är mig egen. I dag skall jag acceptera
mig själv som det som min Faders Vilja skapade mig att vara.
Sedan skall vi vänta i tystnad, och ge upp alla självbedrägerier
medan vi ödmjukt ber vårt Själv att Han skall uppenbara Sig för
oss. Och Han Som aldrig lämnade oss skall på nytt komma in i
vår medvetenhet, tacksam över att återställa Sitt hem till Gud så
som det var menat att det skulle vara.
12. Vänta tålmodigt på Honom hela dagen, och bjud in Honom varje
timme med de ord som dagen började med, och avsluta den med
samma inbjudan till ditt Själv. Guds Röst kommer att svara, för
Han talar för dig och för din Fader. Han kommer att ersätta alla
dina ursinniga tankar med Guds frid, dina självbedrägerier med
Guds sanning, och dina illusioner om dig själv med Guds Son.