LEKTION 166
Jag har anförtrotts Guds gåvor.
1. Allt har givits till dig. Guds tillit till dig är utan gräns. Han
känner Sin Son. Han ger utan undantag, och undanhåller ingenting
som kan bidra till din lycka. Och ändå tas Hans gåvor inte
emot, om inte din vilja är ett med Hans. Men vad skulle få dig
att tro att det finns någon annan vilja än Hans?
2. Här är den paradox som ligger till grund för att världen
gjordes. Den här världen är inte Guds Vilja, och därför är den
inte verklig. Likväl måste de som tror att den är verklig ändå
vara övertygade om att det finns en annan vilja, och en vilja som
leder till motsatta verkningar än dem som är Hans Vilja. Förvisso
omöjligt; men varje sinne som ser på världen och bedömer den
som säker, solid, pålitlig och sann tror på två skapare; eller på en,
bara på sig själv. Men aldrig på en enda Gud.
3. Guds gåvor är inte acceptabla för någon som har sådana egendomliga
övertygelser. Han måste tro att det innebär att han
tvingas till svek mot sig själv om han accepterar Guds gåvor, hur
påtagliga de än kan bli, hur enträget han än kan uppmanas att
göra anspråk på dem som sina egna. Han måste förneka deras
närvaro, bestrida sanningen, och lida för att bevara den värld han
har gjort.
4. Här finns det enda hem som han tror att han känner. Här
finns den enda trygghet som han tror att han kan finna. Utan
den värld som han har gjort är han en utstött; hemlös och rädd.
Han inser inte att det är här som han verkligen är rädd, och även
hemlös; en utstött som vandrar omkring så långt hemifrån, så
långt borta, att han inte förstår att han har glömt varifrån han
kom, vart han är på väg, och till och med vem han verkligen är.
5. Ändå följer Guds gåvor med honom på hans ensamma, vettlösa
vandringar, helt utan hans vetskap. Han kan inte förlora
dem. Men han vill inte se det som har givits till honom. Han
vandrar vidare, medveten om den fåfänglighet han ser runt omkring
sig överallt, och varseblir hur det lilla som tillhör honom
hela tiden krymper medan han går vidare mot ingenstans. Likväl
fortsätter han i förtvivlan och armod, ensam trots att Gud är
med honom, och med en skatt som är så stor att allt som världen
innehåller inte har något värde inför dess storhet.
6. Han framstår som en ömklig figur; uttröttad, medtagen, i
trådslitna kläder, och med fötter som blöder lite grann på grund
av den steniga väg han vandrar på. Det finns ingen som inte har
identifierat sig med honom, för alla som kommer hit har följt den
stig han följer, och har känt nederlag och hopplöshet på samma
sätt som han. Men är han verkligen tragisk, när du ser att han
följer den väg han har valt, och bara behöver inse Vem som går
med honom och öppna sina skatter för att bli fri?
7. Detta är det själv du har valt, det själv du gjorde som ersättning
för verkligheten. Detta är det själv som du våldsamt försvarar
mot allt förnuft, mot varje bevis och mot alla de vittnen som
kan bevisa att detta inte är du. Du bryr dig inte om dem. Du
fortsätter din utstakade väg med nedslagna ögon så att du inte
skall kunna fånga någon glimt av sanningen, och bli befriad från
självbedrägeri och släppas fri.
8. Du kryper ihop av rädsla så att du inte skall kunna känna
Kristi beröring på din skuldra, och varsebli Hans varsamma hand
som leder dig att se på dina gåvor. Hur skulle du då kunna utropa
ditt armod i landsförvisningen? Han skulle få dig att skratta
åt denna varseblivning av dig själv. Var finns din självömkan
då? Och vad blir det av all den tragedi som du försökte åstadkomma
åt honom, för vilken Gud endast avsåg glädje?
9. Din gamla rädsla har kommit över dig nu, och rättvisan har till
sist hunnit ifatt dig. Kristi hand har rört vid din skuldra, och du
känner att du inte är ensam. Du tänker till och med att det eländiga
själv som du trodde var du kanske inte är din Identitet.
Kanske Guds Ord är sannare än ditt eget. Kanske Hans gåvor
till dig är verkliga. Kanske har Han inte helt och hållet överlistats
av din plan att hålla Hans Son i djup glömska, och gå den
väg du valde utan ditt Själv.
10. Guds Vilja sätter sig inte emot. Den bara är. Det är inte Gud
du har fängslat i din plan att förlora ditt Själv. Han känner inte
till någon plan som är så främmande för Hans Vilja. Det fanns
ett behov som Han inte förstod, på vilket Han gav ett Svar. Det
är allt. Och du som har givits detta Svar behöver inte längre någonting
annat än Detta.
11. Nu lever vi, för vi kan inte dö. Önskan om att dö är besvarad,
och det seende som såg på den har nu ersatts av ett sant seende
som varseblir att du inte är det du utger dig för att vara. Någon
vandrar tillsammans med dig Som varsamt besvarar alla dina
rädslor med detta enda barmhärtiga svar: “Det är inte så.“ Han
visar på alla de gåvor som du har, varje gång tanken på armod
tynger dig, och talar om att Han är din Följeslagare när du varseblir
dig själv som ensam och rädd.
12. Men Han påminner dig om ännu en sak som du hade glömt.
För Hans beröring av dig har gjort dig lik Honom. Gåvorna du
har är inte enbart för dig. Det Han har kommit för att erbjuda
dig, måste du nu lära dig att ge. Detta är den lektion som Hans
gåvor innehåller, för Han har räddat dig från den ensamhet som
du försökte åstadkomma för att gömma dig för Gud. Han har
påmint dig om alla de gåvor som Gud har givit dig. Han talar
också om vad din vilja kommer att vara när du accepterar dessa
gåvor, och ser att de är dina egna.
13. Gåvorna är dina, anförtrodda i din vård för att ges till alla som
valde den ensamma väg som du har undkommit. De förstår inte
att de endast följer sina önskningar. Det är du som lär dem nu.
För du har lärt dig av Kristus att det finns en annan väg som de
kan vandra. Lär dem detta genom att visa dem den lycka som
kommer till dem som känner Kristi beröring, och känner igen
Guds gåvor. Låt inte bedrövelse fresta dig att inte vara trogen
din tillit.
14. Dina suckar kommer nu att vara ett svek mot de förhoppningar
de har som vänder sig till dig för sin befrielse. Dina tårar
är deras. Om du är sjuk undanhåller du bara deras helande. Det
du fruktar lär dem bara att deras rädsla är berättigad. Din hand
blir givaren av Kristi beröring; din sinnesförändring blir beviset
på att den som accepterar Guds gåvor aldrig kan lida av någonting.
Du har anförtrotts världens befrielse från smärta.
15. Svik den inte. Bli det levande beviset på vad Kristi beröring
kan erbjuda alla. Gud har anförtrott dig alla Sina gåvor. Vittna i
din lycka om hur förvandlat det sinne blir som väljer att acceptera
Hans gåvor, och känna Kristi beröring. Detta är ditt uppdrag
nu. För Gud anförtror åt alla som har tagit emot Hans gåvor
att ge dem. Han har delat Sin glädje med dig. Och nu går du
för att dela den med världen.