LEKTION 167
Det finns ett enda liv, och det delar jag med Gud.
1. Det finns inte olika slags liv, för livet är som sanningen. Det har
inga grader. Det är det enda tillstånd som allt som Gud har skapat
delar med varandra. Liksom alla Hans Tankar har det ingen
motsats. Det finns ingen död eftersom det Gud skapade delar
Hans Liv. Det finns ingen död eftersom det inte existerar någon
motsats till Gud. Det finns ingen död eftersom Fadern och Sonen
är ett.
2. I den här världen tycks det finnas ett tillstånd som är livets
motsats. Du kallar det död. Men vi har lärt oss att föreställningen
om döden antar många former. Det är den enda föreställning
som ligger till grund för alla känslor som inte är ytterst
lyckliga. Det är larmsignalen som du svarar på genom att reagera
på alla olika sätt förutom med fullkomlig lycka. All sorg,
förlust, ängslan, lidande och smärta, till och med en liten suck av
trötthet, ett lätt obehag eller den minsta rynkning av pannan,
erkänner döden. Och förnekar således att du lever.
3. Du tror att döden hör till kroppen. Ändå är den bara en tanke,
ovidkommande för det som ses som fysiskt. En tanke finns i sinnet.
Den kan sedan användas så som sinnet anvisar. Men det är
där den uppstår som den måste förändras, om en förändring
skall äga rum. Tankar lämnar inte sin källa. Tonvikten som den
här kursen har lagt på denna tanke beror på dess centrala ställning
i våra försök att ändra ditt sinne om dig själv. Den är skälet
till att du kan hela. Den är orsaken till helandet. Den är anledningen
till att du inte kan dö. Dess sanning fastställde dig som
ett med Gud.
4. Döden är tanken att du är separerad från din Skapare. Den är
övertygelsen att omständigheter förändras, känslor växlar på
grund av orsaker som du inte kan kontrollera, som du inte var
upphov till, och som du aldrig kan ändra. Den är den fasta övertygelsen
att tankar kan lämna sin källa och anta egenskaper som
källan inte innehåller, bli annorlunda än sitt eget ursprung, skilda
från det till sin natur, liksom också i avstånd, tid och form.
5. Döden kan inte komma från livet. Tankar förblir förenade
med sin källa. De kan utsträcka allt som deras källa innehåller. I
det avseendet kan de gå långt bortom sig själva. Men de kan inte
ge upphov till något som aldrig har givits till dem. Så som de är
gjorda, så kommer det att bli som de gör. Så som de föds, så
kommer de sedan själva att föda. Och varifrån de kommer, dit
kommer de att återvända.
6. Sinnet kan tro att det sover, men det är allt. Det kan inte ändra
på det som är dess vakna tillstånd. Det kan inte göra en kropp,
inte heller bo i en kropp. Det som är främmande för sinnet existerar
inte, eftersom det inte har någon källa. För sinnet skapar
alla ting som finns till, och kan inte ge dem egenskaper som det
saknar, inte heller förändra sitt eget eviga, medvetna tillstånd.
Det kan inte göra det fysiska. Det som tycks dö är bara ett
tecken på att sinnet sover.
7. Motsatsen till liv kan endast vara en annan form av liv. Som
sådant kan det förlika sig med det som skapade det, eftersom det
i sanning inte är motsatt. Dess form kan förändras; det kan
tyckas vara någonting som det inte är. Sinne är likväl sinne, vaket
eller sovande. Det är inte sin motsats i någonting skapat, inte
heller i det som det tycks göra när det tror att det sover.
8. Gud skapar endast ett vaket sinne. Han sover inte, och Hans
skapelser kan inte dela det Han inte ger, inte heller åstadkomma
tillstånd som Han inte delar med dem. Tanken på döden är inte
motsatsen till tankar på livet. Guds Tankar, för evigt utan motstånd
från motsatser av något slag, förblir för evigt oföränderliga
med makten att för evigt utsträcka sig oföränderligt, men likväl
inom sig själva, för de är överallt.
9. Det som ser ut att vara motsatsen till livet sover endast. När
sinnet väljer att vara det som det inte är, och lägga sig till med en
främmande makt som det inte har, ett främmande tillstånd som
det inte kan gå in i, eller ett falskt tillstånd som inte finns i dess
Källa, tycks det bara somna en stund. Det drömmer om tid; om ett
intervall i vilket det som tycks hända aldrig har hänt, de förändringarna
som skett är utan substans, och alla händelser finns ingenstans.
När sinnet vaknar, fortsätter det endast som det alltid var.
10. Låt oss i dag vara sanningens barn, och inte förneka vårt heliga
arv. Vårt liv är inte som vi föreställer oss det. Vem förändrar livet
därför att han sluter ögonen, eller gör sig själv till någonting han
inte är på grund av att han sover, och i drömmar ser en motsats till
vad han är? Vi skall inte be om döden i någon form i dag. Inte
heller skall vi låta inbillade motsatser till livet fortleva ens ett
ögonblick där det eviga livets Tanke har lagts av Gud Själv.
11. Vi strävar i dag efter att behålla Hans heliga hem så som Han
upprättade det, och vill att det för alltid och för evigt skall vara.
Han är Herre över det vi tänker i dag. Och i Hans Tankar, som
inte har någon motsats, förstår vi att det finns ett enda liv, och att
vi delar det med Honom, med hela skapelsen, och också med
deras tankar som Han skapade i en enhet av liv som inte kan skiljas
i döden och lämna den Källa till liv som det kom ifrån.
12. Vi delar ett enda liv med varandra eftersom vi har en enda
Källa, en Källa från Vilken fullkomligheten kommer till oss, och
som alltid förblir i de heliga sinnen som Han skapade fullkomliga.
Så som vi var, så är vi nu och kommer för evigt att vara. Ett
sovande sinne måste vakna, när det ser sin egen fullkomlighet avspegla
Livets Herre så fullkomligt att det uppgår i det som återspeglas
där. Och nu är det inte längre endast en återspegling. Det
blir det som återspeglas, och det ljus som gör återspeglingen möjlig.
Nu behövs inte något sant seende. För sinnet som har vaknat
är ett sinne som känner sin Källa, sitt Själv och sin Helighet.