LEKTION 170
Det finns ingen grymhet i Gud och ingen i mig.
1. Ingen attackerar utan att ha för avsikt att skada. Det finns inget
undantag från detta. När du tror att du attackerar i självförsvar,
menar du att det är ett skydd att vara grym; du är trygg på grund
av grymhet. Du menar att du tror att det ger dig frihet att skada
någon annan. Och du menar att attack innebär att byta ut det
tillstånd du befinner dig i mot någonting bättre, tryggare, mer
fredat för farligt intrång och rädsla.
2. Så fullkomligt vansinnig tanken är att attack är försvar mot
rädsla! För här föds rädslan och närs med blod för att få den att
växa och svälla och rasa. Och på så sätt skyddas rädslan, och går
inte att undkomma. I dag lär vi oss en lektion som kan bespara
dig fler dröjsmål och mer onödig förtvivlan än du överhuvudtaget
kan föreställa dig. Det är den här:
Du åstadkommer det du försvarar dig emot, och genom att
du försvarar dig emot det blir det verkligt och oundvikligt.
Lägg ner dina vapen, för endast då varseblir du att det är
falskt.
3. Det ser ut att vara fienden utanför som du attackerar. Men ditt
försvar sätter upp en fiende inom dig; en främmande tanke i krig
med dig som berövar dig din frid, splittrar ditt sinne i två läger
som tycks vara helt och hållet oförenliga. För nu har kärleken en
“fiende“, en motsats; och rädslan, främlingen, behöver nu ditt
försvar mot hotet från det du verkligen är.
4. Om du noga begrundar de medel genom vilka ditt inbillade
självförsvar går framåt på sin påhittade väg, kommer du att varsebli
de premisser på vilka tanken vilar. För det första är det
uppenbart att tankar måste lämna sin källa, för det är du som
utför attacken och som först måste ha tänkt ut den. Men du attackerar
utanför dig själv, och separerar ditt sinne från honom
som skall attackeras med fullkomlig tilltro till att splittringen som
du åstadkom är verklig.
5. Därefter tilldelas dess “fiende“ kärlekens egenskaper. För
rädslan blir din trygghet och beskyddare av din frid, till vilken
du vänder dig för att få tröst och slippa undan tvivel på din
styrka, och få hopp om vila i en drömlös stillhet. Och när kärleken
berövas det som tillhör den, och endast den, förses den med
rädslans egenskaper. För kärleken skulle be dig att lägga ner allt
försvar som bara dumheter. Och dina vapen skulle förvisso
smulas sönder till stoft. För detta är vad de är.
6. Med kärleken som fiende måste grymheten bli en gud. Och
gudar kräver att de som tillber dem skall lyda deras påbud, och
avhålla sig från att ifrågasätta dem. Stränga straff utmäts skoningslöst
åt dem som frågar om kraven är rimliga, eller ens förnuftiga.
Det är deras fiender som är oförnuftiga och vansinniga,
medan de däremot alltid är barmhärtiga och rättfärdiga.
7. I dag ser vi lugnt på denna grymma gud. Och vi lägger märke
till att trots att han har blod på sina läppar och eldslågor tycks slå
ut från honom, är han bara gjord av sten. Han kan inte göra någonting.
Vi behöver inte trotsa hans makt. Han har ingen. Och
de som ser sin trygghet i honom har ingen beskyddare, ingen
styrka som de kan påkalla i fara, och ingen mäktig krigare som
kan kämpa för dem.
8. Detta ögonblick kan vara fruktansvärt. Men det kan också
vara tidpunkten för din befrielse från eländigt slaveri. Du gör ett
val när du står framför denna avgud, och ser honom exakt så
som han är. Vill du ge kärleken tillbaka det som du försökte
rycka ifrån den för att lägga det framför denna okänsliga stenstod?
Eller kommer du att göra en annan avgud för att ersätta
denna? För grymhetens gud antar många former. Det går alltid
att finna en annan.
9. Men tro inte att rädsla är räddningen från rädsla. Låt oss
komma ihåg vad textboken har betonat när det gäller hindren för
frid. Det sista, och det som är svårast att tro att det inte är någonting,
och ett skenbart hinder som ser ut som ett solitt block,
ogenomträngligt, skrämmande och oövervinnerligt, är rädslan
för Gud Själv. Här finns den grundläggande premissen som sätter
tanken på rädsla som gud på tronen. För rädslan älskas av
dem som dyrkar den, och kärleken verkar nu vara försedd med
grymhet.
10. Varifrån kommer den totalt vansinniga övertygelsen om
hämndens gudar? Kärleken har inte förväxlat sina egenskaper
med rädslans. Likväl måste de som dyrkar rädslan varsebli sin
egen förvirring i rädslans “fiende“, dess grymhet nu som en del
av kärleken. Och vad blir mer skrämmande än Kärlekens Eget
Hjärta? Blodet tycks vara på Hans Läppar; elden att komma från
Honom. Och Han är mer fruktansvärd än allt annat, ofattbart
grym, och slår alla till marken som erkänner Honom som sin
Gud.
11. Valet du gör i dag är säkert. För du ser för sista gången på
detta lilla stycke uthuggen sten som du har gjort, och kallar det
inte längre för gud. Du har kommit till den här platsen tidigare,
men valde att denna grymma gud skulle stanna kvar hos dig i
ännu en annan form. Och på så sätt kom rädslan för Gud tillbaka
med dig. Den här gången lämnar du den där. Och utan att tyngas
av dess vikt återvänder du till en ny värld, som du inte ser
med dess blinda ögon utan med det sanna seende som ditt val
har återställt till dig.
12. Nu tillhör dina ögon Kristus, och Han ser genom dem. Nu
tillhör din röst Gud och är ett eko av Hans. Och nu förblir ditt
hjärta i frid för evigt. Du har valt Honom i stället för avgudar,
och dina egenskaper som har givits till dig av din Skapare återställs
till dig till slut. Ropet på Gud har blivit hört och besvarat.
Nu har rädslan berett plats åt kärleken, när Gud Själv ersätter
grymheten.
13. Fader, vi är som Du. Det finns ingen grymhet i oss, för det finns ingen
i Dig. Din frid är vår. Och vi välsignar världen med det som vi fått
endast av Dig. Vi väljer igen, och gör vårt val för alla våra bröder i
vetskap om att de är ett med oss. Vi ger dem Din frälsning, så som vi
har tagit emot den nu. Och vi tackar för dem som gör oss fullständiga.
I dem ser vi Din härlighet, och i dem finner vi vår frid. Heliga är vi
eftersom din helighet har gjort oss fria. Och vi tackar. Amen.