Dagens EKIMlektion repetition + lektion 20 Juni
REPETITION V
Inledning
1. Nu repeterar vi igen. Den här gången är vi beredda att anstränga
oss mer och ägna mer tid åt det vi företar oss. Vi inser att vi håller
på att förbereda oss för ännu en fas i förståelse. Vi vill ta hela
detta steg, så att vi säkrare, mer uppriktigt och med starkare tro
kan gå vidare igen. Våra steg har inte varit fasta, och tvivel har
fått oss att vandra osäkert och långsamt på den väg som kursen
visar oss. Men nu skyndar vi vidare, för vi närmar oss en större
visshet, ett mer bestämt syfte och ett säkrare mål.
2. Fader vår, gör våra steg stadiga. Låt våra tvivel tystna och våra heliga
sinnen bli stilla och tala till oss. Vi har inga ord att ge till Dig. Vi vill
endast lyssna till Ditt Ord, och göra det till vårt. Led oss när vi övar så
som en fader leder ett litet barn på en väg som han inte förstår. Ändå
följer han med, säker på att han är trygg eftersom hans fader visar
honom vägen.
3. På så sätt för vi våra övningar till dig. Och om vi snavar, kommer
Du att hjälpa oss upp. Om vi glömmer vägen, litar vi på att Du alltid
kommer ihåg den. Vi går vilse, men Du kommer inte att glömma att
kalla oss tillbaka. Påskynda nu våra steg, så att vi kan vandra säkrare
och snabbare till Dig. Och vi accepterar det Ord Du erbjuder oss för att
ena våra övningar, när vi repeterar tankarna som Du har givit oss.
4. Detta är den tanke som skall föregå de tankar som vi repeterar.
Varje tanke klargör endast en aspekt av denna tanke, eller hjälper
den att bli mer meningsfull, mer personlig och sann, och beskriver
tydligare det heliga Själv Som vi delar med varandra och
nu förbereder oss på att åter känna:
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.
Endast detta Själv känner kärleken. Endast detta Själv är fullkomligt
oföränderligt i Sina tankar, känner Sin Skapare, förstår Sig
Självt, är fullkomligt i Sin kunskap och Sin kärlek, och frångår aldrig
Sitt konstanta tillstånd av enhet med Sin Fader och Sig Självt.
5. Och det är Detta Som väntar oss vid resans slut. Varje steg vi
tar för oss lite närmare. Den här repetitionen kommer att för
korta tiden oändligt om vi kommer ihåg att Detta förblir vårt
mål, och att när vi övar är det Detta Som vi närmar oss. Låt oss
höja våra hjärtan från stoft till liv och minnas att Detta utlovas
oss, och att den här kursen sändes för att öppna ljusets stig åt oss,
och steg för steg lära oss hur vi skall återvända till det eviga Själv
som vi trodde vi hade förlorat.
6. Jag gör resan tillsammans med dig. För jag delar dina tvivel
och rädslor en liten stund, så att du kan komma till mig som
känner vägen genom vilken alla rädslor och tvivel övervinns. Vi
vandrar tillsammans. Jag måste förstå ovisshet och smärta, även
om jag vet att de inte har någon mening. Men en frälsare måste
stanna hos dem han undervisar, se vad de ser, men ändå hålla
kvar i sinnet den väg som ledde honom ut, och som nu kommer
att leda dig ut tillsammans med honom. Guds Son är korsfäst
tills du vandrar denna väg tillsammans med mig.
7. Min uppståndelse upprepas varje gång jag lyckligt och väl
leder en broder till den plats där resan slutar och glöms bort. Jag
förnyas varje gång en broder lär sig att det finns en väg ut ur
förtvivlan och smärta. Jag föds på nytt varje gång en broders
sinne vänder sig mot ljuset i sig och söker mig. Jag har inte
glömt någon. Hjälp mig nu att leda dig tillbaka dit där resan
påbörjades, för att göra ett annat val tillsammans med mig.
8. Befria mig när du ännu en gång övar de tankar jag förde till
dig från Honom Som ser din bittra nöd, och känner det svar som
Gud har givit Honom. Tillsammans repeterar vi dessa tankar.
Tillsammans ägnar vi vår tid och kraft åt dem. Och tillsammans
skall vi lära våra bröder dem. Gud vill inte att Himlen skall vara
ofullständig. Den väntar på dig, liksom jag. Jag är ofullständig
utan din del i mig. Och när jag görs hel går vi tillsammans till
vårt gamla hem, förberett åt oss innan tiden fanns och bevarat
oförändrat av tiden, oklanderligt och tryggt, så som det till slut
kommer att vara när tiden är över.
9. Låt då denna repetition vara din gåva till mig. För endast
detta behöver jag; att du skall höra orden jag säger, och ge dem
till världen. Du är min röst, mina ögon, mina fötter, mina händer
genom vilka jag räddar världen. Det Själv från Vilket jag kallar
på dig är endast ditt eget. Till Honom går vi tillsammans. Ta
din broders hand, för detta är inte en väg som vi vandrar ensamma.
I honom vandrar jag tillsammans med dig och du med
mig. Vår Fader vill att Hans Son skall vara ett med Honom. Vad
finns det som lever som inte då måste vara ett med dig?
10. Låt denna repetition bli en tid när vi delar en ny upplevelse för
dig med varandra, likväl en upplevelse lika gammal som tiden,
till och med ännu äldre. Helgat varde ditt namn. Din härlighet
för evigt obefläckad. Och din helhet är fullständig nu, så som
Gud bestämde det. Du är Hans Son och fullständiggör Hans
utsträckande i ditt eget. Vi övar endast en gammal sanning som
vi kände innan illusioner tycktes göra anspråk på världen. Och
vi påminner världen om att den är fri från alla illusioner varje
gång vi säger:
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.
11. Med detta börjar vi varje dag av vår repetition. Med detta börjar
och avslutar vi varje övningsstund. Och med denna tanke sover
vi, för att åter vakna med samma ord på våra läppar för att välkomna
en ny dag. Varje tanke som vi repeterar omsluter vi med
den, och använder tankarna för att hålla upp den inför vårt sinne,
och bevara den tydlig i vårt minne hela dagen. Och när vi har
avslutat denna repetition, kommer vi på så sätt att ha förstått att
orden vi säger är sanna.
12. Ändå är orden ingenting annat än hjälpmedel och skall,
förutom i början och slutet av övningsstunderna, endast användas
efter behov till att påminna sinnet om sitt syfte. Vi sätter vår
tilltro till den upplevelse som kommer med övning, inte till
medlen vi använder. Vi väntar på upplevelsen och förstår, att
det endast är här som övertygelsen ligger. Vi använder orden,
och försöker och försöker igen att gå bortom dem till deras mening
som ligger långt bortom deras ljud. Ljudet blir allt svagare
och försvinner när vi närmar oss meningens Källa. Det är Här vi
finner ro.
20 Juni
LEKTION 171
Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.
1. (151) Allt är ett eko av Rösten för Gud.
2Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.
2. (152) Makten att besluta är min egen.
2Gud är endast Kärlek, och därför är jag det också.