LEKTION 187
Jag välsignar världen eftersom jag välsignar mig själv.
1. Ingen kan ge om han inte har. Att ge är faktiskt ett bevis på att ha.
Vi har framhållit detta tidigare. Det är inte detta som tycks göra
det svårt att tro. Ingen kan tvivla på att du först måste äga det du
vill ge. Det är i den andra delen som världen och sann varseblivning
skiljer sig åt. Om du har haft någonting och har givit bort
det, då hävdar världen att du har förlorat det du ägde. Sanningen
vidhåller att det du äger kommer att öka när du ger det.
2. Hur är detta möjligt? För det är förvisso säkert att om du ger
bort ett förgängligt ting, kommer din kropps ögon inte att varsebli
det som ditt. Likväl har vi lärt oss att ting endast representerar
de tankar som ger upphov till dem. Och du saknar inte bevis
på att när du ger bort tankar, stärker du dem i ditt eget sinne.
Kanske formen i vilken tanken tycks framträda förändras när
den ges. Ändå måste den återvända till den som ger. Inte heller
kan den form den antar vara mindre acceptabel. Den måste vara
mer acceptabel.
3. Tankar måste först tillhöra dig innan du ger bort dem. Om du
skall rädda världen, måste du först acceptera frälsningen för egen
del. Men du kommer inte att tro att detta har skett, förrän du ser
de mirakler som den för med sig till alla du ser på. Med detta
klargörs tanken om att ge och den ges mening. Nu kan du varsebli
att ditt förråd utökas när du ger.
4. Skydda alla ting som du sätter värde på genom att ge bort
dem, och du kan vara säker på att du aldrig kommer att förlora
dem. Det som du trodde att du inte hade, visar sig därmed vara
ditt. Men värdesätt inte dess form. För denna kommer att ändras
och bli oigenkännlig med tiden, hur mycket du än försöker
bevara den. Ingen form består. Det är tanken bakom tingens
form som är oföränderlig.
5. Ge med glädje. Genom det kan du bara vinna. Tanken stannar
kvar, och växer i styrka när den förstärks genom att den ges.
Tankar utsträcks när de delas med andra, för de kan inte gå förlorade.
Det finns ingen givare och mottagare i den bemärkelsen
som världen föreställer sig dem. Det finns en givare som behåller;
och en annan som även kommer att ge. Och båda måste vinna
på detta utbyte, för båda kommer att ha tanken i den formen
som är till mest nytta för honom. Det han tycks förlora är alltid
någonting som han kommer att sätta mindre värde på än det som
med säkerhet kommer att ges tillbaka till honom.
6. Glöm aldrig att du bara ger till dig själv. Den som förstår vad
som menas med att ge måste skratta åt föreställningen om offer.
Inte heller kan han undgå att känna igen de många former som
offer kan anta. Han skrattar både åt smärta och förlust, åt sjukdom
och sorg, åt fattigdom, svält och död. Han förstår att offer
fortsätter att vara den enda föreställning som ligger bakom dem
alla, och i hans vänliga skratt helas de.
7. En illusion som känns igen måste försvinna. Acceptera inte
lidandet, och du tar bort tanken på lidande. Din välsignelse vilar
över alla som lider, när du väljer att se allt lidande så som det är.
Tanken på offer ger upphov till alla de former som lidandet ser
ut att anta. Och offer är en föreställning som är så galen att det
sunda förnuftet genast avfärdar den.
8. Tro aldrig att du kan offra någonting. Det finns ingen plats för
offer i det som har något värde. Om tanken dyker upp, visar
själva dess närvaro att någonting har blivit fel, och att en rättelse
måste göras. Din välsignelse kommer att rätta den. Eftersom
den först har givits till dig, är den nu din så att du också kan ge
den. 6Ingen form av offer och lidande kan länge finnas kvar inför
den som har förlåtit och välsignat sig själv.
9. Liljorna som din broder erbjuder dig läggs på ditt altare, med
dem som du erbjuder honom bredvid. Vem skulle kunna vara
rädd för att se på en sådan underbar helighet? Den stora illusionen
om rädslan för Gud förminskas till intet inför den renhet som
du kommer att se på här. Var inte rädd för att se. Den sällheten
som du kommer att se tar bort alla tankar på form, och lämnar i
stället den fullkomliga gåvan där för evigt, för att utökas för
evigt, din för evigt, utgiven för evigt.
10. Nu är vi ett i tanke, för rädslan är borta. Och här, framför
altaret till en enda Gud, en enda Fader, en enda Skapare och en
enda Tanke, står vi tillsammans som en enda Guds Son. Inte
separerade från Honom Som är vår Källa; inte långt borta från
någon enda broder som är del av vårt enda Själv Vars oskuld har
förenat oss alla som ett, står vi i sällhet och ger så som vi tar
emot. Guds Namn är på våra läppar. Och när vi ser inåt, ser vi
Himlens renhet lysa i vår återspegling av vår Faders Kärlek.
11. Nu är vi välsignade, och nu välsignar vi världen. Det vi har
sett vill vi utsträcka, för vi vill se det överallt. Vi vill se det lysa
av Guds nåd i alla. Vi vill inte att det skall undanhållas någonting
vi ser på. Och för att vara säkra på att denna heliga syn är
vår, erbjuder vi den till allt vi ser. För där vi ser den kommer den
att ges tillbaka till oss i form av liljor som vi kan lägga på vårt
altare, och göra det till ett hem för Oskulden Själv Som bor i oss
och erbjuder oss Hans Helighet som vår.