LEKTION 192
Jag har en funktion som Gud vill att jag skall fylla.
1. Det är din Faders heliga Vilja att du skall göra Honom fullständig,
och att ditt Själv skall vara Hans helige Son, för evigt ren
som Han, skapad ur Kärlek och bevarad i kärlek, och utsträcka
kärlek och skapa i dess Namn, för evigt ett med Gud och med
ditt Själv. Men vad kan en sådan funktion innebära i en värld av
avund, hat och attack?
2. Du har därför en funktion i världen på dess egna villkor. För
vem kan förstå ett språk som vida överstiger hans enkla fattningsförmåga?
Förlåtelsen representerar din funktion här. Den
är inte Guds skapelse, för den är det medel genom vilket osanning
kan göras ogjord. Och vem skulle förlåta Himlen? På jorden
behöver du emellertid medlen för att släppa illusionerna.
Skapelsen väntar bara på din återkomst för att bli erkänd, inte
för att vara fullständig.
3. I världen går det inte ens att föreställa sig skapelsen. Den har
ingen mening här. Förlåtelsen är det närmaste den kommer jorden.
För eftersom den är född i Himlen, har den ingen form
överhuvudtaget. Men Gud har skapat Honom Som har makt att
omvandla det helt formlösa till form. Det Han gör är drömmar,
men av ett slag som är så nära uppvaknandet att dagens ljus redan
lyser i dem, och ögon som redan är öppna ser de glädjefulla
syner som deras erbjudande innehåller.
4. Förlåtelsen betraktar milt allt som är okänt i Himlen, ser det
försvinna, och lämnar åt världen ett rent och oskrivet blad på
vilket Guds Ord nu kan ersätta de vettlösa symboler som förut
stod skrivna där. Förlåtelsen är det medel genom vilket rädslan
för döden övervinns, eftersom den nu inte har någon våldsam
dragningskraft och skulden är borta. Förlåtelsen låter kroppen
varseblivas som den är; ett enkelt hjälpmedel i undervisningen
som läggs undan när inlärningen är fullständig, men som knappast
alls förändrar den som lär sig.
5. Sinnet utan kroppen kan inte begå misstag. Det kan inte tro att
det kommer att dö, inte heller falla offer för en skoningslös attack.
Vrede blir omöjlig, och var finns då skräcken? Vilka rädslor
skulle fortfarande kunna angripa dem som har förlorat källan till
all attack, ångestens kärna och rädslans säte? Endast förlåtelsen
kan befria sinnet från att tro att kroppen är dess hem. Endast
förlåtelsen kan återställa den frid som Gud avsåg för Sin helige
Son. Endast förlåtelsen kan förmå Sonen att åter se på sin helighet.
6. När vreden är borta kommer du förvisso att varsebli att det för
Kristi sanna seende och seendets gåva inte krävdes något offer,
och att endast smärtan lyftes bort från ett sjukt och plågat sinne.
Är detta ovälkommet? Är det något att vara rädd för? Eller är
det något att hoppas på, att ta emot med tacksamhet och acceptera
med glädje? Vi är ett, och avstår därför inte från någonting.
Men vi har förvisso givits allt av Gud.
7. Men vi behöver förlåtelsen för att varsebli att det är så. Utan
dess vänliga ljus famlar vi i mörkret, och använder förnuftet endast
för att rättfärdiga vår vrede och vår attack. Vår förståelse är
så begränsad, att det som vi tror att vi förstår endast är förvirring
som fötts ur misstag. Vi har gått vilse i dimmorna av skiftande
drömmar och skrämmande tankar, våra ögon tätt slutna mot ljuset,
våra sinnen sysselsatta med att dyrka det som inte finns.
8. Vem kan födas på nytt i Kristus om inte den som har förlåtit
alla han ser eller tänker på eller föreställer sig? Vem kan befrias
så länge han håller någon fången? En fångvaktare är inte fri, för
han är bunden tillsammans med sin fånge. Han måste vara säker
på att fången inte rymmer, och därför tillbringar han sin tid med
att hålla uppsikt över honom. Gallret som begränsar honom blir
den värld i vilken hans fångvaktare lever, tillsammans med honom.
Och det är på hans befrielse som vägen till frihet beror för
dem båda.
9. Håll därför ingen fången. Lös i stället för att binda, för på så
sätt befrias du. Tillvägagångssättet är enkelt. Varje gång du
känner att du grips av vrede, inse att du håller ett svärd över ditt
huvud. Och det kommer att falla eller vändas bort allteftersom
du väljer att fällas eller frias. Alla som tycks fresta dig att bli
uppbragt representerar på så sätt din frälsare från dödens fängelse.
Och därför är du skyldig honom tack i stället för smärta.
10. Var barmhärtig i dag. Guds Son förtjänar din barmhärtighet.
Det är han som ber att du skall acceptera vägen till frihet nu.
Neka honom det inte. Hans Faders Kärlek för honom tillhör
dig. Din funktion här på jorden är endast att förlåta honom, så
att du åter kan acceptera honom som din Identitet. Han är som
Gud skapade honom. Och du är vad han är. Förlåt honom nu
hans synder, och du kommer att se att du är ett med honom.