LEKTION 196
Det kan bara vara mig själv som jag korsfäster.
1. När du verkligen har förstått detta och är helt medveten om det,
kommer du inte att försöka skada dig själv, inte heller göra din
kropp till slav under hämnden. Du kommer inte att attackera dig
själv, och du kommer att inse att en attack på någon annan endast
är en attack på dig själv. Du kommer att bli fri från den
vansinniga övertygelsen att en attack på din broder räddar dig
själv. Och du kommer att förstå att hans trygghet är din egen,
och att när han helas, helas du.
2. I början kanske du inte förstår hur barmhärtigheten, som är
utan gräns och håller allt i sitt säkra beskydd, kan finnas i den
tankegång vi övar i dag. Den kan faktiskt se ut att vara ett tecken
på att det aldrig går att undvika bestraffning, eftersom egot är
snabbt med att åberopa sanningen för att rädda sina lögner när
det står inför det som det ser som ett hot. Likväl måste det
misslyckas med att förstå sanningen som det använder på detta
sätt. Men du kan lära dig att se det dåraktiga i detta, och förneka
den innebörd som det tycks ha.
3. På så sätt lär du också ditt sinne att du inte är ett ego. För de
sätt egot förvränger sanningen på kommer inte längre att vilseleda
dig. Du kommer inte att tro att du är en kropp som skall
korsfästas. Och i dagens tankegång kommer du att se uppståndelsens
ljus som ser förbi alla tankar på korsfästelse och död, till
tankar på befrielse och liv.
4. Dagens tankegång är ett steg vi tar som leder oss bort från
slaveriet till ett tillstånd av fullkomlig frihet. Låt oss ta detta steg
i dag, så att vi snabbt kan gå den väg som frälsningen visar oss,
och ta varje steg i sin bestämda ordning allteftersom sinnet lösgör
sig från sina bördor en efter en. Det är inte tid vi behöver för
detta. Det är endast villighet. För det som ser ut att behöva tusen
år kan lätt göras på bara ett ögonblick genom Guds nåd.
5. Den dystra och hopplösa tanken att du kan attackera andra och
själv komma undan har naglat fast dig vid korset. Kanske det
såg ut att vara frälsningen. Ändå stod det enbart för övertygelsen
att rädslan för Gud är verklig. Och vad är det om inte helvetet?
Vem skulle utan rädsla för helvetet i sitt hjärta kunna tro
att hans Fader är hans dödlige fiende, åtskild från honom, och
som väntar på att förstöra hans liv och utplåna honom från
universum?
6. Så ser den form av galenskap ut som du tror på, om du accepterar
den fruktansvärda tanken att du kan attackera någon annan
och själv vara fri. Innan denna form har ändrats, finns det inget
hopp. Hur skulle det kunna finnas någon räddning innan du ser
att åtminstone detta måste vara helt omöjligt? Rädslan för Gud
är verklig för alla som tror att denna tanke är sann. Och han
kommer inte att varsebli hur dåraktig den är, eller ens se att den
finns, så att det skulle vara möjligt att ifrågasätta den.
7. För att överhuvudtaget ifrågasätta den måste dess form först
ändras, åtminstone så mycket att rädslan för vedergällning minskar
och ansvaret i någon mån vänder tillbaka till dig. Därifrån
kan du åtminstone överväga om du vill gå vidare på denna
smärtsamma väg. Innan denna förändring har skett, kan du inte
varsebli att det endast är dina tankar som för med sig rädslan till
dig, och att din befrielse beror på dig.
8. Våra nästa steg kommer att vara lätta, om du tar detta steg i
dag. Därifrån går vi framåt mycket snabbt. För när du väl förstår
att det är omöjligt att du skulle kunna skadas av någonting
annat än dina egna tankar, måste rädslan för Gud försvinna. Du
kan då inte tro att orsaken till rädslan finns utanför dig. Och
Gud, Som du hade tänkt förvisa, kan välkomnas tillbaka in i det
heliga sinne som Han aldrig lämnat.
9. Frälsningens sång kan förvisso höras i den tankegång vi övar i
dag. Om det endast kan vara dig själv som du korsfäster har du
inte skadat världen, och behöver inte vara rädd för dess hämnd
och förföljelse. Inte heller behöver du gömma dig i skräck för
den dödliga rädslan för Gud som projektionen döljer sig bakom.
Det du fruktar allra mest är din frälsning. Du är stark, och det är
styrka du vill ha. Och du är fri, och glad över din frihet. Du har
försökt att vara både svag och bunden, eftersom du fruktade din
styrka och din frihet. Men frälsningen ligger i dem.
10. Det finns ett ögonblick när skräcken tycks gripa tag om ditt
sinne så fullständigt att det inte ser ut att finnas det minsta hopp
om räddning. När du en gång för alla inser att det är dig själv du
är rädd för, varseblir sinnet sig som splittrat. Och detta var dolt
så länge som du trodde att attacken kunde riktas utåt, och skickas
tillbaka utifrån och in. Det såg ut att vara en fiende utanför
dig som du måste frukta. Och således blev en gud utanför dig
din dödlige fiende; källan till rädslan.
11. Ett kort ögonblick varseblivs nu en mördare inom dig som
otåligt väntar på att se dig död, och som är helt inriktad på att
tänka ut bestraffningar för dig tills den stund kommer då han
äntligen kan döda. Men detta är också det ögonblick när frälsningen
kommer. För rädslan för Gud har försvunnit. Och du
kan be Honom att Han genom Sin Kärlek räddar dig från illusioner
genom att kalla Honom Fader och dig själv Hans Son. Be att
detta ögonblick skall komma snart − i dag. Gå bort från rädslan,
och ta de första stegen mot kärleken.
12. Det finns ingen Tanke hos Gud som inte går med dig för att
hjälpa dig nå detta ögonblick, och att snabbt gå bortom det, säkert
och för evigt. När rädslan för Gud är borta, finns det inte
längre några hinder kvar mellan dig och Guds heliga frid. Så
god och barmhärtig den tankegång är som vi övar! Välkomna
den som du bör, för den är din befrielse. Det är förvisso bara dig
själv som ditt sinne kan försöka korsfästa. Men även din förlossning
kommer att komma från dig.