LEKTION 197
Det kan bara vara min egen tacksamhet
som jag förtjänar.
1. Här är det andra steget vi tar för att befria ditt sinne från
övertygelsen om en yttre kraft som mäter sig med din egen. Du
försöker med vänlighet och förlåtelse. Ändå vänder du dem åter
till attack, om du inte finner yttre tacksamhet och översvallande
tacksägelser. Dina gåvor måste tas emot med högaktning om de
inte skall tas tillbaka. Och därför tror du att Guds gåvor i bästa
fall är lån; i värsta fall villfarelser som skall lura av dig dina försvar
för att försäkra sig om att när Han slår till kommer Han att
döda dig.
2. Så lätt Gud och skuld förväxlas av dem som inte vet vad deras
tankar kan göra. Förneka din styrka, och svaghet måste bli frälsning
för dig. Se dig själv som fånge, och galler blir ditt hem. Inte
heller kommer du att lämna fängelset, eller göra anspråk på din
styrka, förrän skuld och frälsning inte ses som ett, och frihet och
frälsning varseblivs som förenade, med styrkan vid sin sida, så
att du kan söka efter dem, göra anspråk på dem, finna dem och
till fullo känna igen dem.
3. Världen måste tacka dig när du erbjuder den befrielse från
dina illusioner. Men dina tacksägelser tillhör också dig, för världens
befrielse kan bara återspegla din egen. Din tacksamhet är
allt dina gåvor behöver, så att de blir bestående gåvor från ett
tacksamt hjärta, för evigt befriat från helvetet. Är det detta du
vill göra ogjort genom att ta tillbaka dina gåvor, därför att de inte
högaktades? Det är du som högaktar dem och tackar för dem på
ett tillbörligt sätt, för det är du som har tagit emot gåvorna.
4. Det spelar ingen roll om någon annan tycker att dina gåvor är
utan värde. Det finns en del av hans sinne som förenar sig med
ditt i att tacka dig. Det spelar ingen roll om dina gåvor tycks
bortkastade och utan verkan. De tas emot där de ges. Genom
din tacksamhet accepteras de universellt och erkänns tacksamt av
Guds Eget Hjärta. Och skulle du vilja ta dem tillbaka, när Han
tacksamt har accepterat dem?
5. Gud välsignar varje gåva du ger Honom, och varje gåva ges till
Honom eftersom den bara kan ges till dig själv. Och det som
tillhör Gud måste vara Hans. Men så länge du bara förlåter för
att attackera igen, kommer du aldrig att förstå att Hans gåvor är
säkra, eviga, oföränderliga, obegränsade, ges för evigt, utsträcker
kärlek, och bidrar till din oupphörliga glädje.
6. Ta tillbaka de gåvor du ger, och du kommer att tro att det som
har givits till dig har tagits tillbaka. Men lär dig att låta förlåtelsen
ta bort de synder som du tror att du ser utanför dig, och du
kan aldrig tro att Guds gåvor är utlånade bara för en liten stund,
innan Han rycker dem från dig igen i döden. För då kommer
döden inte att ha någon mening för dig.
7. Och när denna övertygelse är borta, är rädslan över för evigt.
Tacka ditt Själv för detta, för Han är tacksam endast mot Gud,
och Han tackar Sig Själv för dig. Till var och en som lever skall
Kristus komma till sist, för alla måste leva och röra sig i Honom.
Hans Vara i Sin Fader är tryggt, eftersom Deras Vilja är en.
Deras tacksamhet mot allt som De har skapat är utan slut, för
tacksamheten förblir en del av kärleken.
8. Vi tackar dig, du helige Guds Son. För så som du skapades har
du allt i ditt Själv. Och du är fortfarande så som Gud skapade dig.
Inte heller kan du fördunkla ljuset av din fullkomlighet. I ditt
hjärta är Guds Hjärta nedlagt. Han håller dig kär, eftersom du är
Han Själv. All tacksamhet tillhör dig, på grund av det du är.
9. Tacka så som du blir tackad. Var inte otacksam mot någon
som gör ditt Själv fullständigt. Och ingen lämnas utanför detta
Själv. Tacka för alla de oräkneliga kanaler som utsträcker detta
Själv. Allt du gör ges till Honom. Allt du tänker kan bara vara
Hans Tankar, som delar Guds heliga Tankar med Honom. Förtjäna
nu den tacksamhet som du nekade dig själv när du glömde
funktionen som Gud gav dig. Men tro aldrig att Han någonsin
har upphört att tacka dig.