LEKTION 342
Jag låter förlåtelsen vila över alla ting,
för på så sätt kommer förlåtelsen att ges till mig.
1. Jag tackar Dig, Fader, för Din plan att rädda mig från det helvete jag
gjorde. Det är inte verkligt. Och Du har givit mig medlen att bevisa
dess overklighet för mig. Jag har nyckeln i min hand, och jag har nått
fram till dörren bortom vilken slutet på drömmarna finns. Jag står
framför Himlens port och undrar om jag skall gå in och vara hemma.
Låt mig inte vänta i dag igen. Låt mig förlåta alla ting, och låta skapelsen
vara så som Du vill att den skall vara och så som den är. Låt
mig minnas att jag är Din Son, och när jag till sist öppnar porten
glömma illusionerna i sanningens strålande ljus, när minnet av Dig
kommer tillbaka till mig.
2. Broder, förlåt mig nu. Jag kommer till dig för att ta dig med mig
hem. Och när vi går, går världen med oss på vår väg till Gud.