SKUGGAN
Den är ditt ego,
av rädslor och skuld,
byggt dig likt ett lego.
En skugga,
höljd i mörker,
tankar om dömande tugga,
gömmer sig under slöjan och sörjer.
Det är dags att din skugga belysa,
frigöra och förlåta,
aldrig mer i djupet gråta,
lämna skulden och ej mer andligt frysa.
Frihet du har vems röst du på lyssna,
ge ej egot makt att dig nedtynga,
sträck på dig,
var stolt över vem du är,
ja, jag älskar mig,
jag älskar oss alla här.
/Chamória