LEKTION 124
Låt mig minnas att jag är ett med Gud.
- I dag skall vi återigen tacka för vår Identitet i Gud. Vårt hem är
tryggt, vårt beskydd garanterat i allt vi gör, makt och styrka är
tillgängliga för oss i allt vi tar oss för. Vi kan inte misslyckas med
någonting. Allt vi rör vid blir ett skinande ljus som välsignar och
helar. Ett med Gud och med universum går vi vår väg i glädje
med tanken att Gud Själv går med oss överallt. - Så heliga våra sinnen är! Och allt vi ser återspeglar heligheten
i det sinne som är ett med Gud och med sig självt. Så lätt misstag
försvinner, och döden lämnar plats åt evigt liv. Våra lysande
fotspår visar vägen till sanningen, för Gud är vår Följeslagare medan
vi vandrar i världen en liten stund. Och de som kommer för
att följa oss skall känna igen vägen eftersom ljuset vi bär stannar
kvar, och likväl är det ändå kvar hos oss när vi vandrar vidare. - Det vi får är vår eviga gåva till dem som följer efter, och till
dem som gick före eller som stannade hos oss en stund. Och
Gud Som älskar oss med samma kärlek som vi skapades i, ler
mot oss och erbjuder oss den lycka vi gav. - I dag skall vi inte tvivla på Hans Kärlek till oss, inte heller
ifrågasätta Hans beskydd och Hans omsorg. Inga meningslösa
farhågor kan komma emellan vår tro och vår medvetenhet om
Hans Närvaro. Vi är ett med Honom i dag när vi känner igen
och minns Honom. Vi känner Honom i våra hjärtan. I vårt sinne
finns Hans Tankar; våra ögon ser Hans skönhet i allt vi ser på. I
dag ser vi endast det kärleksfulla och det älskansvärda. - Vi ser det i det som ser ut att vara smärta, och smärtan ger vika
för friden. Vi ser det hos de desperata, hos de sorgsna och de
plågade, de ensamma och rädda, som återförs till det lugn och
den sinnesfrid som de skapades i. Och vi ser det hos de döende
och också hos de döda, och återför dem till livet. Allt detta ser vi
eftersom vi först såg det i oss själva. - Inget mirakel kan någonsin nekas dem som vet att de är ett
med Gud. Det finns ingen tanke hos dem som inte har makten
att hela alla former av lidande hos alla, i svunna tider och i tider
som ännu skall komma, lika lätt som hos dem som vandrar bredvid
dem nu. Deras tankar är tidlösa och lika oberoende av avstånd
som av tid. - Vi förenar oss i denna medvetenhet när vi säger att vi är ett
med Gud. För med dessa ord säger vi också att vi är räddade
och helade; och att vi därför kan rädda och hela. Vi har accepterat,
och nu vill vi ge. För vi vill behålla de gåvor som vår Fader
gav. I dag vill vi uppleva oss själva som ett med Honom, så att
världen kan dela vårt erkännande av verkligheten. I vår upplevelse
befrias världen. När vi förnekar vår separation från vår
Fader, helas den tillsammans med oss. - Frid vare med dig i dag. Försäkra dig om din frid genom att
öva medvetenheten om att du är ett med din Skapare, på samma
sätt som Han är ett med dig. Ägna någon gång i dag, närhelst
det tycks passa bäst, en halvtimme åt tanken att du är ett med
Gud. Detta är vårt första försök med en förlängd övningsstund
för vilken vi inte ger några regler eller speciella ord för att leda
din meditation. Vi skall lita på att Guds Röst kommer att tala på
det sätt Han finner är bäst i dag, säkra på att Han inte kommer
att svika. Tillbringa denna halvtimme med Honom. Han kommer
att göra resten. - Din behållning kommer inte att vara mindre även om du tror
att ingenting händer. Du kanske inte är redo att acceptera det du
har vunnit i dag. Men någon gång, någonstans, skall det komma
till dig, och inte heller kommer du att kunna undgå att se det när
det med visshet går upp för ditt sinne. Denna halvtimme kommer
att vara inramad i guld, med varje minut infattad som en
diamant runt den spegel som denna övning kommer att erbjuda
dig. Och du kommer att se Kristi ansikte i den, som en spegelbild
av ditt eget. - Kanske i dag, kanske i morgon, kommer du att se din egen
förvandling i den spegel som denna heliga halvtimme kommer
att hålla fram åt dig för att du skall se på dig själv. När du är
redo kommer du att finna den där, i ditt sinne, där den väntar på
att du skall finna den. Du kommer då att minnas den tanke som
du ägnade denna halvtimme åt, tacksamt medveten om att ingen
tid någonsin hade kunnat användas bättre. - Kanske i dag, kanske i morgon, kommer du att se i denna
spegel och förstå att det syndfria ljus du ser tillhör dig; att den
skönhet du ser är din egen. Räkna denna halvtimme som din
gåva till Gud i visshet om att det Han ger dig i gengäld kommer
att vara en känsla av kärlek som du inte kan föreställa dig, en
glädje så djup att den överstiger ditt förstånd, en anblick alltför
helig för kroppens ögon att se. Och likväl kan du vara säker på
att någon dag, kanske i dag, kanske i morgon, kommer du att förstå
och fatta och se. - Sätt fler juveler på den gyllene ram som omger spegeln som du
erbjuds i dag genom att varje timme upprepa för dig själv:
Låt mig komma ihåg att jag är ett med Gud, ett med alla
mina bröder och med mitt Själv, i evig helighet och frid.