LEKTION 154
Jag är bland Guds tjänare.
1. Låt oss i dag varken vara högmodiga eller falskt ödmjuka. Vi har
gått bortom sådan dårskap. Vi kan inte döma oss själva, inte
heller behöver vi göra det. Detta är bara ett försök att dröja med
att fatta beslut och skjuta upp åtagandet av vår funktion. Det är
inte vår roll att döma vårt värde, inte heller kan vi veta vilken roll
som är bäst för oss; vad vi kan göra i en större plan som vi inte
kan se i sin helhet. Vår roll tilldelas oss i Himlen, inte i helvetet.
Och det vi tycker är svaghet kan vara styrka; det vi tror är vår
styrka är ofta högmod.
2. Vad din bestämda roll än kan vara, utvaldes den av Rösten för
Gud, Vars funktion det är att tala även för dig. Eftersom Han ser
dina starka sidor exakt så som de är, och också är medveten om
var de bäst kan användas, för vad och för vem och när, väljer
Han och accepterar din roll åt dig. Han verkar inte utan ditt eget
samtycke. Men Han låter sig inte vilseledas när det gäller vad du
är, och lyssnar endast till Sin Röst i dig.
3. Det är genom Hans förmåga att höra en enda Röst Som är
Hans Egen som du till sist blir medveten om att det bara finns en
enda Röst i dig. Och denna enda Röst bestämmer din funktion
och vidarebefordrar den till dig, och ger dig styrkan att förstå
den, att göra det som den kräver, och att lyckas med allt du företar
dig som har med den att göra. Gud har förenat Sig med Sin
Son i detta, och på så sätt blir Hans Son Hans budbärare om enheten
med Honom.
4. Det är denna förening av Fadern och Sonen genom Rösten för
Gud som skiljer frälsningen från världen. Det är denna Röst Som
talar om lagar som världen inte hörsammar; Som utlovar frälsning
från all synd, med skulden borttagen i det sinne som Gud
skapade utan synd. Nu blir detta sinne åter medvetet om Vem
Som skapade det, och om Hans ständiga förening med det. Således
är den enda verkligheten dess Själv i Vilket dess vilja och
Guds är förenade.
5. En budbärare är inte den som skriver budskapet han överlämnar.
Inte heller ifrågasätter han dens rätt som gör det, eller frågar
varför han har valt dem som kommer att ta emot budskapet han
för med sig. Det är tillräckligt att han accepterar det, ger det till
dem som det är avsett för, och fullgör sin roll i att överlämna det.
Om han bestämmer vad budskapen skall vara, eller vilket deras
syfte är, eller vart de skall bäras, då misslyckas han med att uppfylla
sin egentliga roll som överbringare av Ordet.
6. Det finns en väsentlig skillnad i den roll som Himlens budbärare
har som skiljer dem från dem som världen utnämner. Budskapen
som de överlämnar är i första hand ämnade för dem
själva. Och det är endast när de själva kan acceptera dem som de
kan föra dem vidare, och ge dem överallt där det var meningen
att de skulle vara. Likt jordiska budbärare skrev de inte själva de
budskap de bär med sig, men de blir de första mottagarna av
dem i dess sannaste bemärkelse, när de tar emot för att förbereda
sig på att ge.
7. En jordisk budbärare fullgör sin roll genom att ge bort alla sina
budskap. Guds budbärare utför sin roll genom att de själva accepterar
Hans budskap, och visar att de förstår budskapen genom
att ge bort dem. De väljer inga roller som inte givits till dem
genom Hans auktoritet. Och på så sätt gynnas de av varje budskap
de ger bort.
8. Vill du ta emot Guds budskap? För på så sätt blir du Hans
budbärare. Du är utnämnd nu. Och ändå väntar du med att ge
de budskap du tagit emot. Och därför vet du inte att de är dina,
och varseblir dem inte. Ingen kan ta emot och förstå att han har
tagit emot förrän han ger. För genom att ge accepterar han det
han har tagit emot.
9. Du som nu är Guds budbärare, ta emot Hans budskap. För
detta är del av den roll som har tilldelats dig. Gud har inte underlåtit
att erbjuda dig det som du behöver, inte heller har det lämnats
utan att accepteras. Likväl återstår det att genomföra en annan del
av din tilldelade uppgift. Han Som har tagit emot Guds budskap
åt dig vill att du också skall ta emot dem. För på så sätt
identifierar du dig med Honom och gör anspråk på dina egna.
10. Det är denna förening vi förbinder oss att förstå i dag. Vi skall
inte försöka hålla vårt sinne åtskilt från Honom Som talar för oss,
för det är bara vår egen röst vi hör när vi lyssnar till Honom.
Endast Han kan tala till oss och för oss, och i en enda Röst förena
att få och att ge Guds Ord; att ge och att ta emot Hans Vilja.
11. Vi övar oss i att ge Honom det Han vill ha, så att vi kan varsebli
Hans gåvor till oss. Han behöver vår röst så att Han kan tala
genom oss. Han behöver våra händer så att de kan hålla Hans
budskap och bära dem till dem som Han utser. Han behöver
våra fötter för att föra oss dit Han vill, så att de som väntar i förtvivlan
äntligen kan bli befriade. Och Han behöver vår vilja förenad
med Sin Egen, så att vi kan bli de sanna mottagarna av de
gåvor som Han ger.
12. Låt oss endast lära oss den här lektionen i dag: Vi kommer inte
att förstå vad vi tar emot förrän vi ger det. Du har hört detta sägas
på hundratals sätt och hundratals gånger, och ändå tror du
fortfarande inte på det. Men detta är säkert; så länge som du inte
tror på det, kommer du att ta emot tusen mirakler och sedan ytterligare
tusen, men du kommer ändå inte att veta att Gud Själv
inte har undanhållit någon gåva utöver det du redan har; inte
heller har Han nekat Sin Son den minsta lilla välsignelse. Vad
kan detta innebära för dig, innan du har identifierat dig med Honom
och med Hans Egna?
13. Vår lektion i dag lyder således så här:
Jag är bland Guds tjänare, och jag är tacksam för att jag har
medlen genom vilka jag kan förstå att jag är fri.
14. Världen viker undan allt eftersom vi lyser upp vårt sinne och
inser att dessa heliga ord är sanna. De är det budskap som sänts
till oss i dag från vår Skapare. Nu visar vi hur de har förändrat
hur vi tänker om oss själva, och om vad vår funktion är. För när
vi bevisar att vi inte accepterar någon vilja som vi inte delar med
andra, kommer våra många gåvor från vår Skapare plötsligt att
uppenbara sig inför våra ögon och falla i våra händer, och vi
kommer att förstå vad vi har tagit emot.