LEKTION 181
Jag har tillit till mina bröder som är ett med mig.
1. Att du har tillit till dina bröder är nödvändigt för att fastslå och
upprätthålla din tilltro till din förmåga att övervinna tvivel och
brist på fast tillförsikt till dig själv. När du attackerar en broder
förkunnar du att han är begränsad av det som du har varseblivit i
honom. Du ser inte bortom hans fel. De snarare förstoras, och
blir blockeringar för din medvetenhet om det Själv Som ligger
bortom dina egna misstag, och bortom hans skenbara synder och
också dina.
2. Varseblivningen har ett fokus. Det är detta som ger varaktighet
åt det du ser. Men ändra detta fokus, och det du ser kommer
att ändra sig därefter. Ditt sanna seende kommer nu att skifta,
för att stödja det syfte som har ersatt det du tidigare hade. Ta
bort ditt fokus på din broders synder, och du kommer att uppleva
den frid som kommer av att tro på syndfrihet. Denna tro får
sitt enda säkra stöd från det du ser i andra bortom deras synder.
För om du fokuserar på deras misstag, vittnar de om synderna i
dig. Och du kommer inte kunna låta bli att se dem, och se den
syndfrihet som ligger bakom.
3. När vi övar i dag låter vi därför först alla sådana obetydligheter
som vi fokuserar på, lämna plats åt vårt stora behov av att låta
vår syndfrihet bli uppenbar. Vi instruerar vårt sinne att det är
detta vi söker, och endast detta, och bara för en liten stund. Vi
bekymrar oss inte om våra framtida mål. Och det vi såg ett
ögonblick tidigare bryr vi oss inte om under denna stund, när vi
övar oss i att ändra vår inriktning. Vi söker efter oskuld och ingenting
annat. Vi söker efter den utan att intressera oss för någonting
annat än nuet.
4. Ett allvarligt hinder för att lyckas har varit inblandningen av
dina tidigare och framtida mål. Dina tankar har kretsat mycket
kring hur ytterst annorlunda de mål är som den här kursen förespråkar
än dem du tidigare hade. Och du har också avskräckts
av den deprimerande och begränsande tanken att även om du
skulle lyckas, kommer du oundvikligen att gå vilse igen.
5. På vilket sätt skulle detta kunna ha någon betydelse? För det
förgångna är borta; och framtiden går endast att föreställa sig.
Dessa bekymmer är enbart försvar mot en förändring av varseblivningens fokus i nuet. Ingenting annat. Vi lägger dessa meningslösa
begränsningar åt sidan en liten stund. Vi fäster inget
avseende vid tidigare övertygelser, och det vi kommer att tro
inkräktar inte på oss nu. Vi går in i övningsstunden med ett
enda syfte; att se på syndfriheten inom oss.
6. Vi förstår att vi inte har nått detta mål om vrede i någon form
blockerar vår väg. Och om vi kommer att tänka på en broders
synder, kommer vårt snäva fokus att begränsa vårt seende, och
vända våra ögon mot våra egna misstag som vi kommer att förstora
och kalla våra “synder“. Om sådana blockeringar skulle
uppstå skall vi gå bortom dem en liten stund, utan att ta någon
hänsyn till det förgångna eller framtiden, och instruera vårt sinne
att ändra sitt fokus, medan vi säger:
Det är inte detta jag vill se på.
Jag har tillit till mina bröder som är ett med mig.
7. Och vi skall också använda denna tanke för att låta oss vara
trygga hela dagen. Vi söker inte efter långsiktiga mål. Varje
gång ett hinder tycks blockera det sanna seendet av vår syndfrihet,
söker vi endast efter ett ögonblicks avbrott från den förtvivlan
som fokuseringen på synden kommer att föra med sig och
som, om den inte rättas, kommer att bestå.
8. Inte heller ber vi om fantasier. För det som vi försöker se på
finns verkligen där. Och när vårt fokus går bortom misstag,
kommer vi att se en värld helt utan synd. När detta är allt vi vill
se, när detta är allt vi söker efter i den sanna varseblivningens
namn, blir Kristi ögon oundvikligen våra. Och den Kärlek Han
känner för oss blir också vår. Detta kommer att bli det enda som
vi ser återspeglat i världen och i oss själva.
9. Den värld som en gång förkunnade våra synder blir beviset på
att vi är utan synd. Och vår kärlek till alla som vi ser på vittnar
om att vi minns det heliga Själv Som inte känner någon synd, och
Som aldrig skulle kunna föreställa Sig någonting utan Sin syndfrihet.
Det är detta minne vi söker efter när vi vänder vårt sinne
mot övningarna i dag. Vi ser varken framåt eller bakåt. Vi ser
rakt in i nuet. Och vi sätter vår tillit till den upplevelse vi nu ber
om. Endast vår syndfrihet är Guds Vilja. I detta ögonblick är vår
vilja ett med Hans.