LEKTION 183
Jag åkallar Guds Namn och mitt eget.
1. Guds Namn är heligt men inte heligare än ditt. Att åkalla Hans
Namn är endast att åkalla ditt eget. En fader ger sin son sitt
namn, och identifierar på så sätt sonen med sig själv. Hans bröder
delar hans namn, och på så sätt är de förenade i ett släktskap
som de vänder sig till för sin identitet. Din Faders Namn påminner
dig om vem du är, till och med i en värld som inte vet det;
och även om du inte har kommit ihåg det.
2. Guds Namn kan inte höras utan att framkalla en reaktion, inte
heller sägas utan att ett eko i sinnet uppmanar dig att minnas.
Säg Hans Namn, och du bjuder in änglarna till att omge marken
som du står på, och lovsjunga dig medan de breder ut sina vingar
för att hålla dig trygg, och skydda dig mot varje världslig tanke
som vill tränga sig in i din helighet.
3. Upprepa Guds Namn, och hela världen svarar genom att ge
upp illusionerna. Varje dröm som världen håller kär har plötsligt
försvunnit, och där den tycktes vara, finner du en stjärna; ett nådens
mirakel. De sjuka står upp, helade från sina sjuka tankar.
De blinda kan se, de döva kan höra. 5De bedrövade kastar bort
sin sorg, och smärtans tårar torkar när ett lyckligt skratt kommer
för att välsigna världen.
4. Upprepa Guds Namn, och små namn har förlorat sin mening.
Det finns ingen frestelse som inte blir ett namnlöst och oönskat
ting inför Guds Namn. Upprepa Hans Namn, och se hur lätt du
kommer att glömma namnen på alla de gudar som du satte värde
på. De har förlorat gudanamnet du gav dem. De blir anonyma
och värdelösa för dig, fastän du vördnadsfullt stod framför dem
och kallade dem gudar innan du lät Guds Namn ersätta deras
små namn.
5. Upprepa Guds Namn, och åkalla ditt Själv Vars Namn är Hans.
Upprepa Hans Namn, och alla de små namnlösa tingen på jorden
ses i sitt rätta perspektiv. De som åkallar Guds Namn kan inte
förväxla det namnlösa med Namnet, inte heller synden med nåden,
inte heller kroppar med Guds helige Son. Och om du skulle
förena dig med en broder när du sitter med honom i tystnad, och
tillsammans med honom upprepa Guds Namn i ditt stilla sinne, har
du upprättat ett altare där som når till Gud Själv och till Hans Son.
6. Öva endast detta i dag; upprepa sakta Guds Namn om och om
igen. Glöm bort alla namn utom Hans. Hör ingenting annat.
Låt alla dina tankar förankras i Detta. Vi använder inget annat
ord förutom i början, när vi bara en gång säger dagens tankegång.
Och sedan blir Guds Namn vår enda tanke, vårt enda ord,
det enda som sysselsätter vårt sinne, den enda önskan vi har, det
enda ljud med någon mening, och det enda Namnet på allt vi
önskar se, på allt som vi vill kalla vårt.
7. På så sätt utfärdar vi en inbjudan som aldrig kan avböjas. Och
Gud skall komma och svara på den Själv. Tro inte att Han hör
deras små böner som åkallar Honom med namn på avgudar som
omhuldas av världen. På det sättet kan de inte nå Honom. 5Han
kan inte höra önskemål om att Han inte skall vara Sig Själv, eller
att Hans Son skall ha ett annat namn än Hans.
8. Upprepa Guds Namn, och du erkänner Honom som verklighetens
ende Skapare. Och du erkänner också att Hans Son är del av
Honom och skapar i Hans Namn. Sitt tyst, och låt Hans Namn
bli den allomfattande tanke som fullständigt upptar ditt sinne.
Låt alla tankar utom denna vara stilla. Och svara alla andra tankar
med denna enda tanke, och se hur Guds Namn ersätter de
tusentals små namn som du har givit dina tankar, utan att förstå
att det bara finns ett enda Namn för allt som är, och för allt som
kommer att vara.
9. I dag kan du uppnå ett tillstånd i vilket du kommer att uppleva
nådens gåva. Du kan undkomma allt slaveri i världen, och
ge världen samma befrielse som du har funnit. Du kan minnas
det som världen glömde, och erbjuda den det du har kommit
ihåg. I dag kan du acceptera den roll du spelar i dess frälsning,
och också i din egen. Och de kan båda fullbordas fullkomligt.
10. Vänd dig till Guds Namn för att få din befrielse, och den ges
till dig. Ingen annan bön än denna är nödvändig, för den innehåller
dem alla i sig. Ord är ovidkommande, och alla önskemål
onödiga när Guds Son åkallar sin Faders Namn. Hans Faders
Tankar blir hans egna. Han gör anspråk på allt som hans Fader
gav, fortfarande ger och för evigt kommer att ge. Han åkallar
Honom för att låta alla de ting som han trodde att han gjort nu
vara namnlösa, och i deras ställe blir Guds heliga Namn hans
dom över deras värdelöshet.
11. Alla små ting är tysta. Små ljud är ljudlösa nu. Jordens små
ting har försvunnit. Universum består inte av någonting annat
än Guds Son som kallar på sin Fader. Och hans Faders Röst svarar i hans Faders heliga Namn. I denna eviga, stilla relation där
kommunikationen vida överskrider alla ord, och i djup och höjd
överstiger vad än orden överhuvudtaget skulle kunna förmedla,
är friden evig. I vår Faders Namn vill vi uppleva denna frid i
dag. Och i Hans Namn, skall den ges till oss.