LEKTION 184
Guds Namn är mitt arv.
1. Du lever genom symboler. Du har hittat på namn för allt du ser.
Varje ting blir en separat enhet som identifieras genom sitt eget
namn. Genom detta mejslar du ut det ur enheten. Genom detta
bestämmer du dess speciella egenskaper, och avskiljer det från
andra ting genom att tillmäta det rum som omger det särskild
betydelse. Detta rum lägger du mellan alla ting som du ger olika
namn, mellan allt som händer i tid och rum, mellan alla kroppar
som du hälsar med ett namn.
2. Detta rum, som du ser som det som avskiljer alla ting från
varandra, är det medel genom vilket världens varseblivning uppnås.
Du ser någonting där det inte finns någonting, och på samma
sätt ser du ingenting där det finns enhet; du ser ett rum mellan
alla ting, och mellan alla ting och dig. Således tror du att du
har givit separationen liv. Genom denna splittring tror du att du
är etablerad som en enhet, som fungerar med en oberoende vilja.
3. Vad är dessa namn genom vilka världen blir en rad åtskilda
händelser, ting som inte är förenade, kroppar som hålls åtskilda
från varandra och som innehåller delar av sinnet som separata
medvetenheter? Du gav dem dessa namn, och fastställde varseblivningen
så som du ville att den skulle vara. De namnlösa
tingen gavs namn, och på så sätt gavs de också verklighet. För
det som har ett namn ges mening, och kommer då att ses som
meningsfullt; en sann verkans orsak med konsekvenser inneboende
i orsaken själv.
4. Det är så här verkligheten frambringas av ett ofullständigt seende,
som avsiktligt ställs mot den givna sanningen. Dess fiende
är helheten. Det föreställer sig ting utan betydelse och ser på
dem. Och en avsaknad av rum, en känsla av enhet eller ett sant
seende som ser annorlunda, blir de hot som måste övervinnas,
bekämpas och förnekas.
5. Och ändå förblir detta andra sanna seende en naturlig riktning
i vilken sinnet kan kanalisera sin varseblivning. Det är svårt att
lära sinnet tusentals främmande namn, och sedan ytterligare tusentals.
Likväl tror du att detta är vad som menas med att lära
sig; det enda mål som är absolut nödvändigt för kommunikation,
och för att begrepp meningsfullt skall kunna delas med andra.
6. Detta är summan av det arv som världen skänker. Och alla som
lär sig att tro att det är så, accepterar de tecken och symboler som
hävdar att världen är verklig. Det är detta de står för. De lämnar
inget tvivel om att det som har ett namn finns där. Det kan ses,
som förväntat. Det som förnekar att det är sant är endast en illusion,
för det är den obestridliga verkligheten. Att ifrågasätta det är
galenskap; att acceptera dess närvaro är bevis på sunt förnuft.
7. Detta är vad världen lär ut. Det är en inlärningsfas som var
och en som kommer måste gå igenom. Men ju tidigare han varseblir
vad den vilar på, hur tvivelaktiga dess premisser är, hur
ovissa dess följder, desto snarare ifrågasätter han dess verkningar.
En inlärning som slutar med det som världen lär ut, slutar
innan den har blivit meningsfull. Rätt förstådd tjänar den bara
som en utgångspunkt varifrån en annan slags inlärning kan
börja, en ny varseblivning kan vinnas, och alla de godtyckliga
namn som världen ger kan tas bort allt eftersom de ger upphov
till tvivel.
8. Tro inte att du gjorde världen. Illusionerna, ja! Men det som
är sant på jorden och i Himlen är bortom det som du kan sätta
namn på. När du kallar på en broder är det hans kropp du vänder
dig till. Hans sanna Identitet är gömd för dig på grund av
det som du tror att han verkligen är. Hans kropp reagerar på det
som du kallar honom för, för hans sinne går med på att acceptera
det namn som du ger honom som hans eget. Och på så sätt förnekas
hans enhet två gånger, för du varseblir honom som separat
från dig, och han accepterar detta separata namn som sitt.
9. Det skulle förvisso vara egendomligt om du ombads att gå
bortom världens alla symboler och glömma dem för evigt, och
ändå ombads att ta på dig en undervisande funktion. Du behöver
använda världens symboler en tid. Men låt dig inte också
vilseledas av dem. De står inte för någonting överhuvudtaget,
och när du övar är det denna tanke som kommer att befria dig
från dem. De blir endast medel genom vilka du kan kommunicera
på ett sätt som världen kan förstå, men som du inser inte är
den enhet där sann kommunikation står att finna.
10. Det du således behöver är stunder varje dag när det som
världen har lärt sig blir en övergående fas; ett fängelse från vilket
du går ut i solljuset och glömmer mörkret. Här förstår du Ordet,
Namnet Som Gud har givit dig; den enda Identitet Som alla ting
delar; det enda erkännandet av det som är sant. Och gå sedan
tillbaka till mörkret, inte därför att du tror att det är verkligt, utan
endast för att förkunna dess overklighet i ord som fortfarande
har en mening i den värld som styrs av mörkret.
11. Använd alla de små namn och symboler som beskriver mörkrets
värld. Men acceptera dem inte som din verklighet. Den Helige
Ande använder dem alla, men Han glömmer inte att skapelsen
har ett enda Namn, en enda Mening och en enda Källa Som
förenar alla ting i Sig Själv. Använd alla de namn som världen
ger dem, men endast av bekvämlighetsskäl, men glöm inte att de
tillsammans med dig delar Guds Namn.
12. Gud har inte något namn. Och ändå blir Hans Namn den sista lektionen
i att alla ting är ett, och med den lektionen slutar all inlärning.
Alla namn är förenade; allt rum fyllt med sanningens återspegling.
Varje gap är tillslutet, och separationen helad. Guds Namn är det
arv som Han gav till dem som valde att världens undervisning skulle
ersätta Himlen. Under våra övningar är syftet att låta vårt sinne acceptera
det Gud har givit som svar på det ömkliga arv som du åstadkom
som en lämplig hyllning till den Son Han älskar.
13. Ingen kan misslyckas som söker meningen med Guds Namn.
Upplevelsen måste komma för att fullständiga Ordet. Men först
måste du acceptera Namnet för hela verkligheten och förstå, att
de många namn som du har givit dess aspekter har förvrängt det
du ser, men inte har inkräktat på sanningen överhuvudtaget. Ett
enda Namn för vi in i våra övningar. Ett enda Namn använder
vi för att ena vårt seende.
14. Och trots att vi använder olika namn för varje medvetenhet om
en aspekt av Guds Son, förstår vi att de bara har ett Namn, Som
Han har givit dem. Det är detta Namn vi använder när vi övar.
Och genom att använda Det, försvinner alla dåraktiga separationer
som har hållit oss blinda. Och vi ges styrka att se bortom
dem. Nu välsignas vårt seende med välsignelser som vi kan ge
så som vi tar emot dem.
15. Fader, vårt Namn är Ditt. I Det är vi förenade med allt levande och
med Dig Som är dess ende Skapare. Det vi har gjort och som vi har
givit många olika namn är bara en skugga som vi har försökt kasta över
Din Egen Verklighet. Och vi är glada och tacksamma över att vi hade
fel. Alla våra misstag ger vi till Dig, så att vi kan lösas från alla de
verkningar som våra misstag tycktes ha. Och vi accepterar den sanning
Du ger i stället för vart och ett av dem. Ditt Namn är vår frälsning och
vår räddning undan det vi har gjort. Ditt Namn förenar oss i den etthet
som är vårt arv och frid. Amen.